Var det bra så?

Någon gång där runt min 20års dag lovade jag mig själv en hel lista med saker jag skulle börja göra samt sluta göra. Än så länge går det sådär.. Dock har jag tagit mig i kragen när det gäller en punkt på min oändliga lista av saker som ska göra mitt liv bättre. Jag har införskaffat ett gym kort! Detta i och med insikten att jag aldrig kommer bli snyggare än vad jag är just nu, så varför inte leva upp till sin fulla potential? 20 år är jag nu och jag blir inte yngre. Alltså är det bara en tidsfråga innan allting börjar hänga, skrynkla sig och gulna (tänder, ögonvitor etc). Vid 15 års ålder var man helt borttappad, buffalo, savannbyxor och ögonbrynssträck i pannan. Utöver det var jag brunhårig, illröd och blond om vart annat. Vid 16 år hade läget förbättrats åtminstone lite och trots att kontrasten av mitt mörka hår mot min bleka hy gjorde att jag såg mer levnade än död ut så satt åtminstone ögonbrynen nästan där Gud vill ha dem. 17 år var jag.. aa vad ska man säga.. kurvig? Det fanns vissa tendenser till dubbelhaka om jag inte minns helt fel och för att få på sig jeansen la man sig raklång på sängen och drog in magen. Man lyckades knäppa knappen men man led hela dagen. 18 år såg jag nog rätt hyffsad ut som jag ska tro de bilder jag hittat. Vissa klädval kanske slår mig som något tvivelaktiga men utöver det helt godkänt. 19 var ett bra år, mer stilrent liksom. Men för att återgå till min ursprungspunkt - det blir inte bättre än såhär. Med det säger jag inte att det är så himla fecking bra nu men det blir inte heller bättre och därför är det upp till mig att inte slösa bort mina kommande år av ungdom genom att vara degig och otränad för det behöver man faktiskt inte vara. Det är en av de få saker med ens utseende man faktiskt själv kan kontrollera.

Det jag egentligen vill med detta inlägg är att skapa en debatt. Jag har börjat träna och jag har blivit mogen nog att våga duscha på gymmet men jag har en fråga.. I och med att jag tränar på en allmän sim-idrottshall rör det sig en hel del barn ut och in ur omklädnings- duschrummen. De går på dagis och i skolan och detta medför en viss risk för en annan av samhällets fiender - fotvårtan. Jag är 20 år. Jag har inga barn, inga syskon under 12 och inga små släktingar, jag ska INTE behöva utsättas för fortvårtor men jag har accepterat att risken finns. Så nu undrar jag:

Är det okey att ha badtofflor i duschen?

Men hur har jag uppfostrat dig egentligen? Nog för att du alltid skulle ha senap på pasta när du var liten men jag trodde att vi hade gått vidare och kommit bort från det! Men jag konstaterar nu att så inte är fallet och att du säkert sitter och smyganvänder senap på pastan igen. Suck!

Vill inte göra dig besviken mamma men ja.. det händer att jag har senap på pastan. Förlåt. I never meant to hurt you (8)

Är det bara området kring mitt jobb eller har världen blivit komplett galen? In på kassabandet byter ruccola sallad, champinjoner, mozzarella, mögelostar, basilika och vidriga korvar och skinkor som fuet extra och prosciutto crudo av varandra om vart annat. De kommer åkandes oftare än hederliga köttbullar och jag nästan sliter mitt hår i frustration. DE ÄR INTE GOTT! De smakar äckelpotta! Ni har blivit lurade av samhället att tro att ni måste äta kultiverad och exotisk mat!
Så för att stoppa denna uppenbara förvirring samt hjälpa er arma stackare och era förpestade smaklökar tillbaka på rätt spår tänkte jag istället föreslå några av mina personliga favoriter bland smakförhöjare och tillbehör: Salt, ketchup, mayonäs, isbergssallad och prickigkorv. För den som vill festa till det finns även möjligheten att lägga till svartpeppar, tomat och rökt skinka (från något trevligt företag som tex. scan) på listan. Längre än så behöver ni inte gå så strunta i den där mörka torra chokladbiten till fikat och pröva istället ett ballerina kex alternativt en maryland cookie med chocolate chip.
Föredrar ni fortfarande slemmig mozzarella, giftiga champinjoner och ren kakao choklad efter att prövat mina fina förslag.. ja.. då har ni helt enkelt fel. Eller så ljuger ni.



Ps. Upptäckte precis att mjölken som jag har i mitt tea, som jag dricker just nu, gick ut den 16:e.. Nu kommer jag nog dö..

Igår morse var det, om man räknar med gårdagen, 8 dagar kvar till den 24:e. Därför blir man ju smått förvånad när någon kommer in och köper 7 liter filmjölk med utgångsdatum den 24. 6 liter.. och halva dagen hade redan gått.. De nästan en liter om dag.. med filmjölk.. Och jag vet att det inte var till någon företags frukost eller ens till familjen. Gubben var nämligen, med största sannolikhet, en f.d. mentalpatient som fått en egen lägenhet i och med nedläggningen av alla dårhus.. och nu skulle han hem och äta filmjölk som om hans liv hängde på det.. Fy, om mitt liv hängde på att dricka/äta 6 liter mellanfil skulle jag nog faktiskt behöva tänka över om det verkligen vore värt det. Bara tanken på lukten av det där sura äcklet (gäller ej jordgubbsfil, de helt okey) ger mig kväljningar. I och för sig antar jag att mentalgubben äter sin filmjölk även efter Bäst före datumet.. Om sanningen är så gör det de hela lite lättare att förstå, samtidigt som det äcklar mig. Redan sur filmjölk ännu surare.
Aja nog om det.. över till världsnyheterna.

En förändringens vind sveper in över vårt land. I och med detta vill jag att ni uppmärksammar samt förbereder er på att Remi, det chokladöverdragna tunna rånet med mintcreme, inom kort byter utseende. Jag vet att många av er anser att Remis nuvarande utseende mer än uppfyller kraven på hur ett kexpaket ska se ut men jag är säker på att Göteborgskex har extremt goda skäl till att ta detta, ganska drastiska, beslut. Jag föreslår att vi inte dömer dem på förhand utan istället inväntar resultatet. Förändring behöver vara något negativt och detta kanske rent av kommer inbära många positiva följder för Remi. Så låt oss välkomna det nya in på kakhyllan och istället bära med oss Remis gamla utseende i våra hjärtan.

5:57 är en himla mysig tid att vara uppe..

I fredags kom en mamma in med sin lilla son. Han satt vagnen och jag märkte honom inte förrän hon spang iväg för att hämta något hon glömt. Tänkte att det var bäst att vinka lite och le lite så att han inte kände sig övergiven och började tjuta. Så jag kollade ner i vagnen och där satt han och spanade.
- Hej hej.. sa jag med min allra barnvanligaste röst..
Han lutade sig framåt för att uppmärksamma mig på en blomma och det var då jag såg det. Han pekade på blomman och så började vi skratta, i samförstånd, åt den roliga blomman, trodde han. Själv skrattade jag åt hans roliga dumbo-öron som han hade kunnat flyga iväg med när som helst. Så pekade han på blomman igen och så skrattade vi igen. Blomma, tänkte han. Goddag det här är er kapten som talar, vi går nu inför landning, tänkte jag.

Imorgon fyller jag 20 och vi vet alla vad det betyder. Härifrån går det endast utför. En ljudpunkt är dock att jag kan sluta på jobbet och istället ägna mig åt min sanna passion - köpa ut alkohol till minderåriga för skyhöga priser.

Så.. till alla er supsugna 14 - 15 åringar därute - Vi ses i centrum!

Sitter i kassan.. som vanligt.. gör det jag gör mest och tror att allt är rätt lugnt. Livet rullar på. En man kommer fram och ska betala. Framför sig har han en barnvagn.. inget konstigt med det. Den lilla pojken tittar bestämt upp mig. Han ser inte glad ut.
- DUMMA DIG! DUMMA! skriker han plötsligt till mig.

Fattar inte vad jag gjort för fel...








Äckelunge.

En stamkund kom in idag. Hon är en äldre dam som handlar hos oss flera gånger i veckan. Hon är en sån där stolt äldre dam som klär sig i matchande kavajer och kjolar. Hon klarar allting själv och behöver ingen hjälp av hemtjänst. Hon betalar med elektronkort och bryr sig inte speciellt mycket om extra priser. Hon köper helt enkelt det hon vill ha och behöver. En präktig äldre dam som kräver respekt... men idag hände något som förändrade allt. Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna se henne i ögonen igen.

Hon kommer in, tjusigt klädd i rosa kjol och kavaj. Håret är oklanderligt kort vit och permanentat och hon har ett fast tag om sin handväska.
- Hej hej! säger jag
- Hejsan.. säger damen
På hennes nästipp hänger en lång spindeltråd och längst ner en spindel.

Vad säger man? Man vill ju säga något.
- "Ursäkta, men de hänger lite spindenät och en spindel på din näsa..
Det låter ju inte klokt.  Jag kunde liksom inte komma på något sätt att formulera mig så jag sa inget och lät den hänga kvar.

Såhär i efterhand känner jag mig som en dålig medmänniska. Vem vet hur länge hon gick omkring med den där saken dinglandes.

Om den byggt bo i hennes näsa nu så är det mitt fel.

Bollywood producerar flest filmer i världen och Youtube klipp med dansade indiska män och kvinnor kan fängsla mig i timmar. Längs mina kinder rinner stora blöta tårar när någon söt indisk flicka tar ton och jag önskar med hela min själ att någon stor stark sjönsjungande Praminder kunde ta även mig i sina armar och dansa med mig på en strand.
Indisk mat är det bästa jag vet. Jag äter Tikka masala, Tandoori kycking, Korma rätter, Nanbröd och papadums tills det kommer ut ur öronen på mig.

Jaha... "och?" undrar ni.. Men här kommer dubbelmoralen, motstridigheten. "The Twist".

Jag gillar inte indier.

Jag kan sitta och äta ur samma gryta som en gambianfamilj på 10. Jag kan dansa runt på juggefester tills mina klackar går av. Jag har full förståelse för att mina vänner inte äter eller går ut under ramadan. Jag noterar knappt om någon bär slöja. Jag dreglar över små reggitån-sjungande latinamerikaner och pluggar spanska. Men jag tycker inte om indier. Kanske är det mitt engelska blod som gör sin röst hörd när jag gör saker som att besvärat rynkar på näsan om en stackars indisk man från Ericsson sätter sig bredvid mig på tåget eller hånfullt kallar alla från Indien, Pakistan, Bagladesh och Sri lanka för "papadums", "banglas" eller "pakis".

Kanske är det avund. För det finns nog ingen annan kultur i världen som fascinerar mig så mycket som den indiska (De skulle kanske vara den ryska då men det är mest för att de skrämmer mig). Jag förstår mig inte på deras hokuspokus religion med elefantgudar och heliga kor. Jag vill inte ha ett rött märke i pannan och jag tror inte på arrangerade äktenskap men jag älskar deras språk, de som ett påhittat sagospråk och i mina öron låter de så himla fantastisk. Jag älskar deras kläder, de som att de är fest varje dag året runt och de enda färger som inte tycks vara tillåtna är tråk-svart och tråk-vitt. The train, veer-zaara och khakee är verkligen as bra filmer och Aishwarya Rai är seriöst typ vackrast i världen.

Aja, fuckin' pakis.

De säger att granatäpplen ska vara riktigt nyttiga och till och med hjälpa till att förebygga vissa typer av cancer. De är ganska goda om man komma över faktumet att i varje saftig bit finns en hård halv besk kärna som man inte kan komma undan. Men trots detta kan man inte förneka att granatäpplen är gubb-bebisarnas motsvarighet i fruktvärlden. De är svåra, de utmanar.

Vem orkar stå och hänga över diskhon bara för att äta en frukt? De är nämligen totalt omöjligt att äta dem någon annanstans. Undantaget skulle vara om man hade en lägenhet totalt inredd i röd-lila-rosa och även klädde sig i redan nämnda färger men då skulle man fortfarnade stöta på nästa hinder. Det vita, äckliga, svårtborttagna "skinnet" som täcker varje unns av läcker frukt och lyckas man, typ med pincett eller annat redskap, efter stor möda avlägsna skyddsäcklet så mötas man fortfarande av hundratusenmiljoner kärnor som fastnar i tänderna.

Så frågan kvarstår: Vem orkar ge sig på att tämja ett granatäpple?

Svaret är: Eventuellt den finska tjatkärringen som köpte ca 3 kilo idag.. Men å andra sidan, hon lär ju knappast ha något bättre för sig.

Hon är liten, säkert inte längre än 1:50 cm.  Hon har kritvitt hår som hon bara behöver ett enda litet spänne för att sätta upp. Hon har liten röst som skulle va irriternade och jobbig om den tillhörde någon annan än henne. Hon har en stor påse biblioteksböcker och den har hon alltid med sig. Hon är en av mitt livs två kärlekar. Hon e den lilla tanten som inte tycker om frasigt bröd och jag tror inte det finns något i denna värld som jag skulle kunna neka henne.

Vem vill inte ha en liten tant?

Min lilla tant ska få sova i en korg i hallen. Jag ska tvätta hennes filt med parfymfritt tvättmedel så att den inte kliar och kamma hennes hår försiktigt så att hon inte fäller. Jag ska mata henne med sidfläsk och frallor, källarfranskor för att vara mer exakt. Hon gillar ju bara mjuka bröd, de blir så jobbigt för tänderna annars. Till det ska hon få kaffe och på helgen lyxar vi till det med någon gammaldags saft och kokostoppar. Det gillar hon. På dagarna medan jag på jobbet kommer hon baka bullar till mig, vaniljbullar, för det vet hon att jag tycker om. Jag kommer ringa och påminna henne om att stänga av ugnen efter att hon är klar. De är så lätt att glömma. När jag kommer hem kommer hon redan stå med käppen i handen för hon vet att vi ska ut och gå en sväng och det gör vi. Väl hemma igen är hon ganska trött men hon får vara uppe ett tag o kolla lite på Tv om hon vill. Vi ser nyheterna och ibland antikrundan. På sommaren tittar vi på Allsång på skansen. Sen är dags för min lilla tant att sova. Hon går och lägger sig i korgen och jag kliar henne lite bakom örat.

Jag tror hon skulle gilla det. Nästa gång hon kommer in i affären ska jag fråga om hon vill flytta in hos mig. Hoppas! Hoppas! Hoppas!