Var det bra så?

Bollywood producerar flest filmer i världen och Youtube klipp med dansade indiska män och kvinnor kan fängsla mig i timmar. Längs mina kinder rinner stora blöta tårar när någon söt indisk flicka tar ton och jag önskar med hela min själ att någon stor stark sjönsjungande Praminder kunde ta även mig i sina armar och dansa med mig på en strand.
Indisk mat är det bästa jag vet. Jag äter Tikka masala, Tandoori kycking, Korma rätter, Nanbröd och papadums tills det kommer ut ur öronen på mig.

Jaha... "och?" undrar ni.. Men här kommer dubbelmoralen, motstridigheten. "The Twist".

Jag gillar inte indier.

Jag kan sitta och äta ur samma gryta som en gambianfamilj på 10. Jag kan dansa runt på juggefester tills mina klackar går av. Jag har full förståelse för att mina vänner inte äter eller går ut under ramadan. Jag noterar knappt om någon bär slöja. Jag dreglar över små reggitån-sjungande latinamerikaner och pluggar spanska. Men jag tycker inte om indier. Kanske är det mitt engelska blod som gör sin röst hörd när jag gör saker som att besvärat rynkar på näsan om en stackars indisk man från Ericsson sätter sig bredvid mig på tåget eller hånfullt kallar alla från Indien, Pakistan, Bagladesh och Sri lanka för "papadums", "banglas" eller "pakis".

Kanske är det avund. För det finns nog ingen annan kultur i världen som fascinerar mig så mycket som den indiska (De skulle kanske vara den ryska då men det är mest för att de skrämmer mig). Jag förstår mig inte på deras hokuspokus religion med elefantgudar och heliga kor. Jag vill inte ha ett rött märke i pannan och jag tror inte på arrangerade äktenskap men jag älskar deras språk, de som ett påhittat sagospråk och i mina öron låter de så himla fantastisk. Jag älskar deras kläder, de som att de är fest varje dag året runt och de enda färger som inte tycks vara tillåtna är tråk-svart och tråk-vitt. The train, veer-zaara och khakee är verkligen as bra filmer och Aishwarya Rai är seriöst typ vackrast i världen.

Aja, fuckin' pakis.