Skrynkel
Här om veckan kom en dam in i affären. Hon var det skrynkligaste jag någonsin sett. Nu pratar vi inte lite rynkor kring munnen efter åratal av cigarettrökande utan snarare smörpapper som blivit vridet och skrynklat till oigenkännlighet. Hon var med andra ord imponernade skrynklig och det var väl ungefär dessa tankar som kretsade i mitt huvud när hon började lägga upp sina varor på bandet. Det var då det inträffade. Ett sånt där tillfälle då hjärnan inte hänger med kroppen eller tvärt om. Jag är inte säker på vilket men någon del agerade hur som helst helt på eget initiativ.
- Hej skrynkel.
Vad i h*lvette var det jag just sa?!!! Jag hör mig själv uttala orden men kan liksom inte fatta att det är sant. Jag har precis kallat damen för skrynkel. Vad gör man? Vad gör man när man inser att man kallat någon för skrynkel? Har ni några förslag så var snäll och dela med er... Jag bestämde mig för att mörka, låta damen tro att hon blivit galen eller att det var hennes inre osäkerhet eller något som just talat till henne. Hon kollade upp från sina varor och såg på mig. Jag låtsades som att jag precis upptäckt henne, som att de där kanske 30 sekunderna aldrig existerat och mitt obligatoriska "hejande" ännu inte ägt rum.
- Hej hej! sa jag
- Hej.. sa Skrynkel
Jag vet inte om hon hörde mig men ifall hon gjort det tror jag ändå att både hon och jag mådde bäst av att låtsas som att det aldrig hänt. Vem vill minnas att kassörskan på ens lokala mataffär kallade en för skrynkel liksom?
- Hej skrynkel.
Vad i h*lvette var det jag just sa?!!! Jag hör mig själv uttala orden men kan liksom inte fatta att det är sant. Jag har precis kallat damen för skrynkel. Vad gör man? Vad gör man när man inser att man kallat någon för skrynkel? Har ni några förslag så var snäll och dela med er... Jag bestämde mig för att mörka, låta damen tro att hon blivit galen eller att det var hennes inre osäkerhet eller något som just talat till henne. Hon kollade upp från sina varor och såg på mig. Jag låtsades som att jag precis upptäckt henne, som att de där kanske 30 sekunderna aldrig existerat och mitt obligatoriska "hejande" ännu inte ägt rum.
- Hej hej! sa jag
- Hej.. sa Skrynkel
Jag vet inte om hon hörde mig men ifall hon gjort det tror jag ändå att både hon och jag mådde bäst av att låtsas som att det aldrig hänt. Vem vill minnas att kassörskan på ens lokala mataffär kallade en för skrynkel liksom?
Kommentarer
Postat av: din kompis`mamma
måste torka tårarna först-du ÄR rolig i dina observationer och även om det är lite elakt mot personen ifråga så tycker jag att du är bra!på att skriva och att framför allt hitta det roliga...det är svårt för mig med min dåliga svenska att förklara men du är duktig-skulle köpa din bok om du hade...
Trackback
