Var det bra så?

Hon är liten, säkert inte längre än 1:50 cm.  Hon har kritvitt hår som hon bara behöver ett enda litet spänne för att sätta upp. Hon har liten röst som skulle va irriternade och jobbig om den tillhörde någon annan än henne. Hon har en stor påse biblioteksböcker och den har hon alltid med sig. Hon är en av mitt livs två kärlekar. Hon e den lilla tanten som inte tycker om frasigt bröd och jag tror inte det finns något i denna värld som jag skulle kunna neka henne.

Vem vill inte ha en liten tant?

Min lilla tant ska få sova i en korg i hallen. Jag ska tvätta hennes filt med parfymfritt tvättmedel så att den inte kliar och kamma hennes hår försiktigt så att hon inte fäller. Jag ska mata henne med sidfläsk och frallor, källarfranskor för att vara mer exakt. Hon gillar ju bara mjuka bröd, de blir så jobbigt för tänderna annars. Till det ska hon få kaffe och på helgen lyxar vi till det med någon gammaldags saft och kokostoppar. Det gillar hon. På dagarna medan jag på jobbet kommer hon baka bullar till mig, vaniljbullar, för det vet hon att jag tycker om. Jag kommer ringa och påminna henne om att stänga av ugnen efter att hon är klar. De är så lätt att glömma. När jag kommer hem kommer hon redan stå med käppen i handen för hon vet att vi ska ut och gå en sväng och det gör vi. Väl hemma igen är hon ganska trött men hon får vara uppe ett tag o kolla lite på Tv om hon vill. Vi ser nyheterna och ibland antikrundan. På sommaren tittar vi på Allsång på skansen. Sen är dags för min lilla tant att sova. Hon går och lägger sig i korgen och jag kliar henne lite bakom örat.

Jag tror hon skulle gilla det. Nästa gång hon kommer in i affären ska jag fråga om hon vill flytta in hos mig. Hoppas! Hoppas! Hoppas!