Jag gillar 01:45 mest, men det är ju en smaksak..
Om jag inte var as upptagen me o kolla reggitånnizz videoz på jutub skulle jag uppdatera men aaa nu bifogar jag istället videon till min favvis låt just nu:
Oss tillhanda senast..
Dock kommer det med min tur säkert vara jag som i slutänden får hem det där inbetalningskortet på 1,25 billioner kronor..
Bästa medborgare,
Vi har genom slumpvis lottning valt ut dig till att betala den svenska statsskulden. Du kan betala hela räkningen, utan tillkommande räntor och aviavgifter innan senaste tillhanda datumet eller välja mellan ett antal förmånliga delbetalningsalternativ, te x 6 månader utan ränta.
Vänliga hälsningar
Den Svenska staten
Obehaglig överraskning.
- Ja, du vi har gjort en avstämning...... 1500 kilowatt.... använt nästan 600 kilowatt mer... perioden juni till augusti hade du en elöverföring som överskred... började el-killen gnälla.
Asso kilon och siffror är saker jag tycker är extremt jobbiga helt separat, så tillsammans med watt, och kombinerat med hans jobbiga röst som drog ut på vart enda ord ("kiiiiiiloooooo", förbruuukingen") fick det mig typ att överväga om det inte skulle vara behagligare att bara betala räkningen och leva på kranvatten resten av månaden.
- Det du berättar nu säger mig absolut ingenting om jag ska vara ärlig. Allt jag vill veta är om det här stämmer och om det gör det - hur många månader kan jag dela upp betalningen på?
- Hur många behööööver duuu?
- Ja du.. 3 kanske... svarade jag och ångrade mig direkt. Skulle bett om 4.
- Aaaa okeeeeey, då skickar jag ut nyaaa inbetalningskoooort..
- Gr8.. men asso.. sånt här får liksom inte hända mig. Jag har inte 1 och 5 att lägga på överskriden elförbrukning helt plötsligt så behöver jag teckna om något el-avtal eller något?
- Nej alltsååå det kommer inte hända igenom i och med att vi har avstämt dina kil..
- Sa du att det inte kommer hända igen?
- Precis, eftersom vi har avstä..
- Tack! Jag nöjer mig nog med det svaret.. Jättebra, tack så mycket, hejdå.
Hemsk obehagligt det där med siffror.
Samtal med anonym.
Anonym:
Jag vet inte hur jag ska ha mina vantar.. Ska jag ha dem under tröjan eller över?
Jag:
Jag skulle nog haft dem över tröjärmarna.. men det är ju bara jag liksom..
Anonym:
Okey, men asso ska jag ha dom raka eller ska jag ha dem lite pösigt?
Jag:
Det är nog ett beslut du måste ta själv..
Anonym:
Jag kan inte ta beslut... Det slutar bara med att jag ligger med nån.
Alla har vi våra problem..
Tillfälligt bakslag.
Tror min plan back fired on me. Fick fan ännu värre magknip av allt kaffe... tror nästan jag måste lägga mig ner och vila ett tag...
Aja, salam aleikom.
Det gäller att prioritera.
Känns som att det enda jag minns från religionsboken är följande: Vajrayjana buddismen är en form av buddism som har stort spridning i områdena kring Himalaya. Kulten har ibland erotiska inslag och........
Aa, och enda anledningen till att jag minns det här stycket är såklart för att min fnissiga 13-årings hjärna tyckte det var lite halv kul att kulten hade erotiska inslag. Vad som kom efter "och" har den dock helt förträngt till fördel för typ mentala bilder av hur jag skulle se ut om jag färgade håret mörkt. Fan Louise, skärpning.. så jävla ovärt att sitta och filosofera kring sånt där..... du vet ju att du e hoit snygg i vilken färg du än har. Hahah skojja. Skärpning Louise, så jävla ovärt att sitta och filosofera kring sånt där PUNKT.
Nää, åter till arbetet.
Shalom.
DeEjAy AlEx MOrEnO
Slutsats: Vill man inte vara en "jävla emo" så lyssnar man på olika DeEjAays som spelar technoversioner av andras låtar fast med datagjorda bebisröster istället för faktiska sångare. Avnjuter just nu "Truly madly deeply" av Savage garden i gäll houseversion... Fast man vill ju inte va "värsta emon" så det är kanske egentligen bäst att utelämna det där om Savage garden och bara hävda att låten är gjord av DeEjAy ViNcE.
Ps. För att underhålla mig själv skickade jag precis följande mess till en kompis: "Han heter fresh_danito på PA", följt av "Oj, jag skickade fel...". Fick svaret: "Haha käften."
Fan.. Tänker fortsätta skicka runt det tills någon seriöst tror de kommit på mig med att hänga på Playahead.
*Cleopatra comin' atcha, Cleopatra comin' atcha (8) - Förutsätter att ni minns vilka jag menar nu.
Snorig, hostig, rödögd och allmänt frånstötande.
Hur som, framför mig på skrivbordet står just nu 7 receptfria preparat i form av Strepsil, Bisolvon, Ipren, Bactive, Otrivin nässpary, Visine ögondroppar och någon form av blaskig C-vitamin med äppelsmak. Samtliga ska på ett eller annat sätt in i min kropp innan läggdags. För säkerhetens skull funderar jag även på att peta i mig lite annat jag hittade i medicinskåpet tex. nån antihistamintablett och eventuellt lite järn. Hittade även en mystik namnlös tablett.. överväger att dra i mig den också. Dessutom hittade jag en enorm burk hårtabletter som jag köpt på nåt skumt banglaapotek i England för typ 3 år sen. På förpackningen står en glad indisk kvinna med hår som snarast kan liknas vid en hästman. Jag käkade de där tabletterna i månader. 6 om dagen skulle man ta och de var feta som ampuller och smakade damm. Efter 4 månader uppvisade mina 10 strån på huvudet fortfarnade inga tendenser att vilja utvecklas till den indiska kvinnans hästman.. dock tycktes mina armar ha blivit hårigare... Så aaa, det var ju fint att pillren fungerade. Effekten var ju dock inte riktigt den önskade..
Nää nu ska jag pillertrilla och sen ska jag kladda idomin slava runt näsan för att förebygga snytsår.
Goder natter.
Jag hatar att kolla film. Och alla har askul.
Jag vill också gå på motorvägen och ha askul.
Konsten att gå på en offentlig toalett.
8 gånger av 10 har jag hunnit bli kissnödig under promenaden till gymmet. De resterande 2 blir jag kissnödig först efter typ 10 min på löpbandet. 10 av 10 gånger är det dock inte ett alternativ att vänta tills jag kommit hem, 10 av 10 gånger måste jag kissa på gymtoaletten, 9 av 10 gånger är den äcklig... Men aa nöden har ingen lag och med motvillga steg går jag mot toaletten, sträcker fram en hand som är minst lika motvillig till att ens vilja ta i handtaget och öppnar dörren. 8 av 10 gånger möts jag av en doft som jag seriöst varken kan eller vill beskriva i ord.. eller jo det kan och vill jag visst. Bajs luktar det. "Nej nej, fy fan! Strunta i de! Det är inte värt det!" skriker min hjärna. "Men jag kommer kissa på mig, KISSA PÅ MIG!" vädjar min kropp. "BLEEDING HELL!" säger hjärnan och sedan tar kroppen ett djup andetag och vi ger oss allihop in i toalettdimman. Känslan är alltid detsamma. "Hey Louise, I wanna play a game.. All your life you've been acting like your shit dont stink. Now you're stuck in a room with someone else's poo smell and if you take as much as one breath after closning that door your lungs will explode. Make your choice, live or die." Jag vill leva, mitt test har börjat. Att gå på en offentlig toalett är inte som att gå på toaletten hemma. Man kan inte bara placera sin rumpa på sitsen och sedan avslappnat filosofera medan kisset börjar sin resa mot... ja du.. oändigheten kan vi väl säga. Faktorerna att räkna med på en offentlig toalett är överväldigande men jag har inte mycket luft kvar så jag koncentrerar mig på det viktigaste. Toalettsitsen, stå eller lägga papper? Bägge valen medför en viss risk. Väjer jag att stå och kissa är chansen stor att jag drabbas av mjölksyra. Den sortens påfrestning leder ofta till att kissandet avtar pga. ren fysiskutmattning. Skulle detta hända kommer jag inte bara förlora värdefull tid utan även slösa det extra syre jag beräknat ska räcka till små finesser, som att använda en bit papper för att trycka på spolaknappen. Väljer jag att lägga papper kommer själva kissprocessen vara smidigare men förarbetet det dubbla. Dessutom finns allid risken att dolt kiss på kanten från toalettens tidigare besökare sugs upp av pappret och transporteras via pappersfibrerna för att slutligen nå min vackert bleka bakdel...
Jag är en gambler. Man måste satsa för att vinna. All in. Jag utmanar mjölksyran och står. Mjölksyran synar min bluff. Mina ben skriker. Det som inte får hända händer - kisset avtar utan att jag är klar. Mitt liv passerar framför mina ögon samtidigt som mina lungor hotar att sprängas. Det snurrar till i huvudet, jag måste andas och jag vet att loppet är kört. Inte ens om jag skulle strunta i att tvätta händerna kommer jag hinna få igång kissprocessen och ta mig ut utan att ta ett andetag. Ändå kämpar jag, in i det sista, tills det svartnar till för ögonen och kroppen för en kort sekund känns som spaghetti. Sedan andas jag men kroppen som varit luftberövad alldeles för länge nöjer sig inte med ett diskret kippande utan drar in ett djup andetag, fyller mina lungor och min blodcirkulation med den främmande människans bajslukt...
Mina lungor exploderar inte, min kropp och min hjärna överlever.
En bit av min själ har dock dött när jag lämnar toaletten.
Ju mer desto bättre.
Stod och diskuterade dessa teorier med en manlig arbetskamrat här om dagen.
- Vadå så du tycker inte att tjejer är finare med smink än utan?
- Joo det är klart.. svarade han
- Aa precis, så varför sminkar sig inte alla tjejer? Alla vill väl ändå uppnå sin fulla potential liksom.. fortsatte jag när plötsligt en sån där kravmärkt, hippe tjej klädd i ekologiskt odlad ull dök upp från ingenstans.
- VI VILL INTE, ORKAR INTE OCH HAR INTE TID! DÄRFÖR!
"Nä, fy, det syns.. Får jag gissa att du inte vill, inte orkar och inte har tid att raka dig under armarna heller?" - tänkte jag och tuggade mitt tuggummi med öppen mun några gånger medan jag tittade på henne där hon stod med hemklippt hår i sin återvunna kaftan. Jag gav henne min "Man lixom ba okeeeeeej?"- min som består av höjda ögonbryn, innåt knipta läppar och långsamt nickade på huvudet.
Sen tuggade jag lite mer med öppen mun.
Eeh
Nostalgi.
När jag var 13 ville jag ta hål i naveln. Det var aldrig någon som såg min navel och jag hade väl inga direkt planera på att börja visa min bleka mage efter håltagningen heller men jag skulle prågt ha det där fecking hålet. Mamma sa såklart nej så jag gjorde det jag gör bäst. Jag tjatade och tjatade. Jag tjatade vid middagsbordet, jag ringde henne på jobbet och tjatade, jag skicka mess och tjatade, jag satte lappar där jag skrivit ner mitt tjat på speglarna och kylskåpet. Till slut gav hon upp.
- Ta det förbannade hålet då, men du kommer ångra dig.
- NÄÄHÄÄÄÄÄ, jag kommer AAAALDRIG ångra mig! Insisterade jag (precis som jag "aldrig skulle ångra" mitt inköp av 2 dvärgkaniner eller den där svindyra äggformade väska som var cool i ungefär en vecka)
Hur som helst, jag piercade min stackars navel och prydde den med någon illrosa stav. Asball var jag. Först i skolan med att ha en. Enda problemet var att jag egentligen inte hade någon lust att visa min mage för alla som ivrigt drog i min tröja efter att ha hört ryktet om min glänsande metallbit. Dock var man ju så illa tvungen så jag drog in magen och fläshade snabbt. Det var coolt ungefär lika länge som äggväskan. 2 veckor senare hade trenden såklart spridit sig och varenda tjej i 7 - 9 hade en stav i magen. Men till skillnad från mitt blygsamma visande för speciellt utvalda sprang de flesta runt med tröjor som slutade strax under de uppstoppade brösten (Vi har alla gjort det någon gång. Jag gör det i ärlighetens namn fortfarnade. Mer avancerade inlägg nu förtiden dock. Blev mest bomull på högstadiet, orutinerad som man var.) Dvs. min förtäckta píercing var inte mycket att skryta med längre och att följa strömmen och idga magtröja var inte ett alternativ. Inget tjat i världen kunde få min mamma att låta mig lämna huset i en halv tröja. Detsamma gällde för ljusa savannbyxor.
- Men mammaaaaaaaa, dom e inte genomskinliga. Dom e ljusarosa!! Alla mina kompisar har sånna!!
- Aa, och alla dina kompisar får gå hem när ungdomsgården stänger men det fåru inte heller. Livet är orättvist.
Och så var det med det. Jag fick 2 par svarta savann, ett par mörkgrå och ett par mörklila, jag fick gå hem en timme innan alla andra från gården, ofta i sällskap med min kompis lillebror, och några månader efter att jag tagit det där förbannade hålet i navlen plockade jag ut staven och begravde den i nåt av mina, typ 10, spelande smyckeskrinen jag fått på kalas i lågstadiet. Hålet i sig blev dock kvar som ett minne från min storhets tid på 2 veckor då alla, inklusive de tuffa tvillningarna med påmålade ögonbryn i klassen över, ville få en glimt av min mage.
Hålet är fortfarnade kvar och i och med något som snarast kan liknas vid en ålderskris gjorde jag för nån vecka sedan något jag aldrig trodde skulle falla mig in.. Jag stoppade in en stav. En lila jättetöntig fjärilsstav. Fick följande kommentar när jag visade min 14-åriga syster:
- NÄÄ! FY FAN VAD LARVIGT! Du är en sån jävla fjortis........... Jag tror jag hatar dig.
I mitt nya liv använder jag tandtråd.
Jahapp.. host.. host.. hej.. Över en månad har gått sedan jag sist uppdaterade denna blogg. Jag har visserligen ett helt gäng utkast sparade som jag eventuellt kommer publicera någon gång och låtsas att de är nyskrivna men aaa, tillbaka till nuet. Nuet har inte varit en bra tid för mig. Tvärt om. De senaste 3 veckorna kan faktiskt ha varit bland de värsta på mycket länge. Jag har filosoferat över en rad lustigheter mellan varven som jag funtat på att delge er här men de har fallit i glömska till fördel för allt jobbigt som hänt mig på sistone. Den gudomliga rättvisan har totalt spårat ur. Det känns som att jag på senaste tiden har straffats för exakt allt dum jag någonsin gjort, från att ha övertygat min bästa kompis på dagis att den nya indiska tjejen luktade äckligt, till att jag "tappade min telefon" i ån och hämtade ut en ny på försäkringen förrförra veckan. För att ni ska förstå bifogar jag här under en kronologiskt sammanställd lista på dåligheter som hänt mig senaste tiden.
1. Utan att gå in på detaljer fick jag genom en helt sinnessjuk slump veta en asvidrig grej som gjorde mig så jävla arg och besviken att jag seriöst tappat all tro på den manliga delen av våran befolkning.
2. Min pappa skar upp hela handen och fick åka akut till sjukhuset.
3. Min hårfön började brinna. Seriöst brinna med lågor. Det var bara ren tur att inte hela mitt ogräs till hår strök med.
4. Mina naglar ramlade av och gick sönder en efter en. Något som aldrig hänt sedan jag började bygga dem för över ett år sen.
5. Jag blev drogad på Berns och sedan rånad någon gång under kvällen på min nya mobil jag haft ca en vecka. Irriterande som feck att bli av med mobilen och jäfligt obehagligt att vakna upp i kungsträdgården och inte fatta hur fan man hamnat där. Under nämnda tillstånd tappade jag även skärpet till min nya jacka och rispade sönder mina skor jag köpt i Tyskland och alltså inte kan ersätta. En mindre bra utekväll med andra ord.
6. Till följd av nämnda nerdrogning fick jag kraftigt nersatt syn på vänster öga i ca 12 timmar vilket skrämde hoiten ur mig.
6. En flaska hårspray exploderade under mystika omständigheter i mitt skåp och lämnande som ett tjockt lager av nåt som liknar honung i konsistensen på ALLT. Jag väntar tålmodigt på att beståndsdelarna i sprayen ska omvandlas och att det nu kådalikande kladdet ska stelna för att sedan kunna skrapas bort. Det har dock gått ca en vecka sedan incidenten och kladdet är fortfarnade yttest kladdig men aaa den som väntar på nå gott..
O asso, aa jag vet att det finns människor som har det 100 gånger värre. Som skulle offra ena benet för att få ha en stulen mobil eller en brinnande hårfön som största problem men i mitt lagom liv känns allt detta på en gång himla påfrestande. Morgonen efter det att jag vaknat upp i kungsträdgården, med följande känsla - "WTF?!", och insåg att något as lyckats droga ner mig samt att mobiljeveln var borta trodde jag seriöst att jag skulle förlora förståndet. Hela morgonen satt jag och ältade allt som KUNDE ha hänt mig, grämde mig över mobilen och täckte för höger öga om och om igen för att se om synen på det vänstra återvänt. Efter ett tag insåg jag dock att jag såg på saken helt fel. Jag var med om en obehaglig upplevelse och blev av med en lur men inget hände mig, telefonen var försäkrad och synen kom tillbaka efter ca 12 timmar. Jag hade egentligen inte otur, jag hade tvärt om en sån jävla tur. Det kunde verkligen ha gått så mycket värre. Alla söndagar jag spenderade i kyrkan när jag var 14, 15, gav visst någon utdelning.
Det känns som om jag fått en varning. Jag har typ festat bort mer än ett år av mitt liv. Onsdag - lördag de senaste 1 ½ året har varit som en enda lång fest nästintill jämt. Jag har slösat åtskilda timmar och tusenlappar på strunt och helt sonika låtit bli att engagera mig i varken skola eller något annat. Nu är det slut på det. Jag har seriöst lovat Gud att inte sätta min fot på krogen under hela september och att lugna ner mig avsevärt under hösten och i framtiden. Med tanke på vad livet gett mig på sistone är det ett löfte jag inte vågar bryta. Så nu är jag tillbaka - den här bloggen lär bli en av mina få källor till underhållning många kvällar framöver. Nu är dock klockan långt efter läggdags.. inte för att jag lovat Gud att gå och lägga mig någon speciell tid eller så men jag tror faktiskt inte att han gillar när folk sover till 2 på dagen. Förutsatt att man inte jobbar natt. Då tycker han nog det är okey. Om man inte jobbar natt med något olagligt såklart. Då är det nog inte okey, inte ens om man går upp tidigt.
Nu ska jag lyssna på Veronica Maggio med "stopp" för sextifemte gången, borsta tänderna, tandtråda och skölja med listerin. Har tandläkartid den 20 oktober och dessutom känns tandtrådandet och munsköljandet som passande inslag i mitt nya förbättrade liv. Den här gången är det på riktigt.
Joohoooo! De ere visst!
