Värd fredagskväll...
Det är fredagkväll, det är i slutet på maj, det är varmt ute, jag har sommarlov. Jag har kollat på passionerade klipp från Gossip girl i över en timme. Jag har inget liv, och i livet jag inte har finns ännu mindre passion. Jag försöker kompensera genom att titta på romantiska klipp där typ Chuck och Blair tittar på varandra med seductive eyes. Jag har ingen att titta på med seductive eyes på... inte för att jag skulle försöka mig på det även om det fanns någon. Oddsen är rätt stora att det bara skulle se ut som att jag kisar men aaa ni fattar själva grejen..
Jag är inte någon sådär jättetjejig tjej, rent utseende mässigt är jag väl iofs det, spec sen jag börjat vingla runt i 8 centimetersklackar titt som tätt, men för övrigt är jag rätt neutral. Jag blir inte tårögd och rörd av Extreme home makeover, blir inte super exalterad över bebisar och valpar, kallar inte mina tjejkompisar för gumman och säger inte "puss" till folk jag inte bokstavligen faktiskt skulle pussa. Känner jag extra mycket ömhet inför någon kanske jag drar till med ett stelt "vännen" men även det är extremt sällsynt. Dock känns det som om det borde vara min tid nu, min tid för romantiska gester och kisande ögon för blir jag mycket äldre kommer de där kisande ögonen faktiskt bara vara en följd av olika synproblem. Samtidigt är det så mycket förtret som meföjer i hela det där kärlekspaketet, känns typ som att det ofta kostar mer än vad det smakar liksom. Iofs är min erfarenhet inom området inte speciellt stor men jag har ju faktiskt ett gäng tjejkompisar att basera mina påståenden på.. och om vi säger såhär... De gnäller mer än vad de är rosenkindade... aja, mer om detta nån annan gång..
Om du läser detta nu och kollar tiden då det är publicerat kommer du tänka "Men hallå, de ju inte fredagkväll".. Joo, det var det men jag blev så lost i mina romantiska youtube klipp att jag glömde publicera..
Södertälje e himla trevligt.
Satt i alla fall på bryggan vid kanalen och åt lunch idag, vattnet glittrade och solen sken och där fanns bara jag, min mat, min bok.... och ett gäng missbrukare samt en mindre syriansk släkt. Bort såg man dock från babbelblandningen av typ suryoyo och grötigt pundarsnack vare faktiskt riktigt idyllisk. Skulle kunna tänka mig att bo här... förutsatt att jag blivit livstidsutvisad ur Stockholm dvs.
Min lunch tog slut för en timme se. Man kanske skulle återgå till arbetet.. Fast iofs detta e sista dagen, orka bry. Tror jag kollar loite sista minuten resor istället.
heis
Upp o hoppa nu! Sitteru bliru ju tjock o ful (8)
Två grejer hände på gymmet idag.
Ett: En tjej kom in i omklädningsrummet. Hon hade jättetjockt, fint, långt, mörkt hår. Jag stod typ o försökte få mina testar att täcka hela skalpen och så kom hon inglidandes med en hel angorakatt på huvudet. Jag blev rå avundsjuk på en sekund och önskade att alltihop skulle ramla av och att hon skulle stå där med det lösa håret i händerna. Sen vände hon sig om.. då såg jag att hon hade tjockt, fint, långt, mörkt hår på hela ryggen också... Sen var jag inte så avundsjuk längre. Glory.
Två: En kille som jag vet har flickvän, eller åtminstone vet jag att han hade det för en vecka sen när de kom in hand i hand på mitt jobb och handlade, halvraggade på mig. Jag körde slutspörten på trappmaskinen när jag märkte att han stod bara nån meter bort och stirrade på mig. Jag ignorerade. Gymmet är min frizone där jag kan vara ful och svettas och göra grimarser utan att jag ska behöva fundera på om någon iakttar mig. Några minuter senare stod dock killen fortfarande och glodde så när jag var klar och hoppade ner glodde jag tillbaka. Sådär övertydligt och höjde på ögonbrynen. Då skrattade han.
- Ser bra ut det där... starkt jobbat.. Sa han ostressat
- Du stressar mig när du kollar sådär.. svarade jag
- Nää.. Jag motiverar dig.. Sen log han lite sliskigt och höjde på ögonbrynen, typ sådär: Vad säger du nu då?
"Nu säger jag: Vad tycker din flickvän, hon mulatt-tjejen med vita jackan, om att du står och "motiverar" andra tjejer på gymmet?" Hade jag lust att svara. Det gjorde jag inte, jag bara garvade och drack lite vatten. Sen körde jag lite mage ett tag och när jag skulle gå satt han i maskinen närmast dörren.
- Vi ses.. sa han
- Mm, hejdå.. sa jag
Jag hoppas han dyker upp samtidigt som mig på gymmet fler gånger, och "motiverar". Inte för att jag är intresserad av hans motivation, tycker det är as sorgligt med killar som raggar på andra när de har tjej, utan bara för att det kommer bli as kul för mig och jobbigt för honom om han fortsätter och sen kommer in med sin tjej i affären och ser mig.
Ps. Varför är det så många medelålders tanter som har cameltoe på sina träningsbyxor? Vad e grejen? Om du känner/ser att byxorna skär in i coochie så är det väl bara att dra ner dem lite? Man måste faktiskt inte dra upp byxorna över naveln bara för att man passerat 35, men som folk ser ut skulle man kunna tro att det dödsstraff på annat. Våga ha byxor som slutar nånstans på höften! Jag vet att höga byxor håller in de där handtagen alla kvinnor hatar och som säkert blir obotligt efter att man fött barn men asso byxor som ger allmänheten en tydlig bild hur din coochie är formad är en klart värre syn än om lite sidfett skulle hänga ut.
As bra.
Direkt jag hörde första tonerna av Ryssland ljuvliga eurovision bidrag kände jag hur ögonen bara ville fyllas med tårar. Den sminkade isdansaren som tydligt var oh so very gay sjöng med sån känsla när han låg och kråmade sig i sina vita tights på scen att jag ville resa mig och ge honom en stående ovation från vardagsrummet. Speciellt gillar jag sekund 00:37 när han säger ImpaaassiBAAAAL med sin ryssbrutna engelska. Jag ska fan klippa ut just det stycket och ha som messignal.
Ååå, vad glad jag kommer bli varje gång jag får ett mess och min mobil ropar ImpaaaassiBAAAAAL.
Nu ringer min kompis. Jag ska svara med att sjunga neveeer beee impaaasibaaaal.
Nu har jag gjort det. Han bad mig vänligt men bestämt att vara tyst.
- Seriöst, mina öron blöder när du sjunger.
Tråkig inställning.
Louise goes published
Missa inte nästa spännande nummer av tidningen SP, där kommer ni hitta fler av mina briljanta verk. (Strök mitt efternamn mest för att jag redan har en stalker och han kanske blir förnärmad om någon annan skulle få för sig att aspirera på hans territorium. Han heter Bengt, är 70 år och säkert en himla trevlig kille när han inte ringer 6 gånger om dagen, på olämpliga tider och sitter tyst i telefonen. Efter att jag spårade numret och fick veta att han var en förvirrad gamling kändes det dock rätt lungt. Skulle han försöka något bryter jag bara lårbenshalsen på honom dvs. alla gamlingars akilleshäl.)
Aja, jag dedikerar i alla fall min första publicerade artikel till dig Bengt, we made it baby! Dina stumma samtal vid 5 på morgonen var precis det stöd och den inspiration jag behövde. Tack!
Ed, jag älskar dig.
Trodde aldrig att jag skulle bli kär igen. Men det blev jag...
Synd bara att det är i en av huvudrollerna i Gossip Girl höhö
Ed Westwick om du läser detta så älskar jag dig och vill föda dina barn.. A juste, du kan inte svenska.. Ed Westwick if you're reading this, I love you and I want to have your children.
heis.
Asso man ba lixom okey..
- Mmm, okey.. Men jag bär AS tungt asso.. Sa den feta kvinnan bredvid mig på bussen besvärat till någon i telefon. I handen hade hon en sliten Vivo kasse och i den tyckte jag mig kunna skymta en metrotidning. Världens tyngsta metrotidning, tänkte jag. I ärlighetens namn fanns det även antydan till något som liknade ett eventuellt DVD-fodral i påsen. Ett DVD-fodral av bly, tänkte jag.
Det är kul med folk som sitter och ljuger i telefon. Speciellt kul var det när jag satt på buss 134 mot Liljeholmen för några veckor sedan. Bussen hade precis rullat ut ur Östbergaområdet när en killes mobil ringer. Hans svarar.
- Aa hej.. Sorry.. men jag är i Slussen nu så jag är väl där om ca 3 minuter eller nåt.. säger han helt allvarligt. Någonstans där måste dock mottagningen ha dött för nästa sekund upprepar han sig, högt och tydligt.
- JAG SA JAG ÄR I SLUSSEN NU SÅ ÄR VÄL FRAMME OM 3!
Vilket resulterade i att hela bussen hörde hans uppenbara lögn och började skratta. Det var lite kul.
En annan klassiker i sektionen uppenbara lögner stötte jag på för kanske ett halv år sen. Stod och väntade på en kompis inne i stan och det var väl inte sådär super sent men kanske vid 22-tiden eller så och jag har även för mig att det var en vardagskväll. En liten bit bort stod 2 typiskt 14-åriga tjejer med blekt hår, orange foundation och alldeles för tunna jackor. Dom stod och hängde och såg balla ut, eller aa "softade" eller "chillade" eller vad kidsen nu säger.. I alla fall, så ringde den ena tjejens mobil.
- Oh shit! De min morsa!
- A men svara bara inte, va e grejen?
- Men då kommer hon ju bli helt cepe fattaru väl?
Efter några signalers övervägning svarade hon.. .
- Halåå...... Aaa, jag e hos Jossan...........Nää, asso vi har bara gått ut på gården för att släppa in hennes katt....
Jag höll seriöst att garva rakt ut, jag vette feck vart den påstådda Jossan bodde (Om hon som stod där bredvid nu ens var Jossan. Jossan kan lika väl ha varit någon mobbad tjej i klassen man använder som ursäkt för att sen istället gå och hänga med Linnea som röker, dricker hembränt och utför sexuellatjänster i parken) men inte fan kan Åhlens vid T-centralen ha varit hennes gård och bodde hon mot ALL förmodan på typ drottninggatan någonstans så e chanserna fortfarnade feck all att hennes katt skulle spring lös i stan. Jag hade nästan lust att snabbt plocka upp mobilen, ringa någon och halv skrika "Jag står på T-CENTRALEN! Hör du de? T-CENTRALEN!"
Nää, dags o ringa till min egen blekta lillasyster och försäkra mig om att hon inte e ute och hänger i stan, med typ 10 spänn på fickan till jenka tuggummi, utan jacka, med någon Linnea som skryter om antalet utdelade blow jobs. Uff.
Ibland ere as bra att va jag.. fast för det mesta inte.
Om 15 minuter måste jag gå hemifrån. Om 40 börjar en givande dag av att plocka rutten frukt, stapla mjölk och packa grillad kyckling. Det här är inte mina favrorit aktiviteter från början och inte blir det roligare när ögon och näsa rinner, halsen kliar och huvudet känns som om det väger dubblet så mycket som hela kroppen. Fan vad jag hatar pollen. Jag skulle med glädje klippa bort vår och sommar om jag bara fick slippa dessa luftburna minimaliska frön av ondska. När jag var liten sa jag alltid att jag tyckte bäst om hösten, för att jag fyllde år då. Nu tycker jag bäst om hösten för att det tycks vara den enda årstid mitt måndagsexemplar till kropp klarar av. Under våren förpestas jag av pollen och måste gå omkring i solglasögon även om de alldeles grått ute, äta pollenmedicin som godis och typ ha en snorig näsduk i fickan jämt och ständigt. På sommaren är det solskyddsfaktor 40 som gäller och utmanar jag ödet och lämnar hemmets trygga vrå mellan typ 10 - 14 så är det bara att räkna med brännblåsor och solsting. Vinterkyla ger mig exem, mina händer torkar och spricker och ser ut att tillhöra Greta 87. Dessutom gör kyla mig extremt trött och det har hänt mer än en gång att jag råkat somna till på en busshållplats eller liknande...
Seriöst mamma, vad gjorde du egentligen när du var gravid med mig?
There's gotto be more to life (8)
Jag tränar och tränar men jag blir inte smalare. Jag pluggar och pluggar men jag lär mig inget. Jag städar och städar men det är aldrig rent. Jag jobbar och jobbar men jag har aldrig pengar. Klockan är nu 01:28 och mitt riktiga liv har inte börjat än...
I mitt riktiga liv har jag man och barn, en bra utbildning och ett super jobb. Vi har en stor lägenhet, bra datum på mjölken och mirakulöst har blodet börjat rinna ut även i mina tår. Dessutom är mitt hår tjockare och mina tänder vitare i mitt riktiga liv. Men hur ska mitt riktiga liv någonsin kunna infalla om jag ännu inte ens är på väg? Borde jag inte åtminstone börjat bygga på grunden vid det här laget? Borde jag inte träffat en trevlig, aa ja venne, läkarstudent typ? Borde jag inte göra bra ifrån mig i skolan och känna att jag valt rätt utbildning? Borde inte mina fötter vara åtminstone lite varmare och mitt hår några strån tjockare? Ska det gå såhär segt kommer mitt riktiga liv inte kunna börja förrän jag e typ 70 bast, pensionerad och infertil sen 15 år tillbaka. Lyckas jag hitta min dröm man kommer han hunnit bli dement, glömma vem jag är var 15:e minut och jaga mig runt huset med ett paraply i tron att jag är en inbrottstjuv alternativt ha blöja. Och blir håret tjockare och tänderna vitare vid den ålderns ser det ändå bara creepy ut.
01:51: Jag tittar runt omkring mig och ser med mina rinniga pollenögon följande: Tom, ensam, säng med sminkfläckar på kuddarna, 3 gamla teakoppar, 2 äppelskrutt och tuggummipapper på bordet , 2 restuppgifter i Word-rutorna bakom den här blogg-rutan, noll kronor att disponera i Nordea-rutan bakom Word-rutorna, stickade strumpor på fötterna.
Slutsats: Mitt rikigt liv har fortfarande inte börjat.
