Ibland ere as bra att va jag.. fast för det mesta inte.
Om 15 minuter måste jag gå hemifrån. Om 40 börjar en givande dag av att plocka rutten frukt, stapla mjölk och packa grillad kyckling. Det här är inte mina favrorit aktiviteter från början och inte blir det roligare när ögon och näsa rinner, halsen kliar och huvudet känns som om det väger dubblet så mycket som hela kroppen. Fan vad jag hatar pollen. Jag skulle med glädje klippa bort vår och sommar om jag bara fick slippa dessa luftburna minimaliska frön av ondska. När jag var liten sa jag alltid att jag tyckte bäst om hösten, för att jag fyllde år då. Nu tycker jag bäst om hösten för att det tycks vara den enda årstid mitt måndagsexemplar till kropp klarar av. Under våren förpestas jag av pollen och måste gå omkring i solglasögon även om de alldeles grått ute, äta pollenmedicin som godis och typ ha en snorig näsduk i fickan jämt och ständigt. På sommaren är det solskyddsfaktor 40 som gäller och utmanar jag ödet och lämnar hemmets trygga vrå mellan typ 10 - 14 så är det bara att räkna med brännblåsor och solsting. Vinterkyla ger mig exem, mina händer torkar och spricker och ser ut att tillhöra Greta 87. Dessutom gör kyla mig extremt trött och det har hänt mer än en gång att jag råkat somna till på en busshållplats eller liknande...
Seriöst mamma, vad gjorde du egentligen när du var gravid med mig?
är det inte syftningsfel sista meningen? :P
stackars dig! Jag har som tur inte fått pollenallergi. Men jag har superkänslig hud (speciellt ansikte) och mage. Rör jag ansiktet då mina händer är smutsiga eller fettiga så kan jag räkna med utslag nästan direkt.
Men hösten håller jag med är bäst och vackrast!
