Un-fuckin-believable..
Det här går ut till ett mysigt gäng jag hade nöjet att få stifta bekantskap med tidigare ikväll, nämligen SL kontrollanterna <3 (K)
Jag förstår att ni är bittra. Jag förstår att det inte är kul att vara misslyckad och missanpassad. Jag förstår att det inte är roligt att vakna varje morgon, se sig i spegeln och inse att man i livet inte lyckats åstakomma mer än ett föraktat hoit jobb på SL. Jag förstår att det svider att man inte hade kapacitet till mer, att man helt enkelt var för korkad för att få ett bättre jobb. Jag förstår att ni våndas inför, den i socialasammanhang, frekvent ställda frågan "Vad jobbar du med?" och skämms över svaret ni tvingas ge. Jag förstår om ni ljuger ibland, påstår att ni gör något med högre status.. typ städar allmänna toaletter...
Jag var på er sida en gång i tiden. Jag valde att se förbi era oattraktiva, ofta feta, ofta gråhåriga, ofta tunnhåriga yttre. Jag förstod att ni var tvungna att göra ert jobb och tjäna pengar (ni svenska kontrollanter för att kunna köpa öl på den lokala alkispizzan och ni invandrar kontrollanter för att kunna köpa 10 kilos påsar med ris och lök). Det är inte lätt att ständigt bli hånad för att man inte dög till mer. Att majoriteten av kontrollanterna även är groteskt fula gör det inte lättare. Det måste liksom kännas som kaka på kaka att vara både ful och dum men er tragiska genuppsättning ger er inte rätten att vara otrevlig mot någon som är snygg, ung, smart, har livet hela framför sig och dessutom äger ett GILTIGT färdbevis!!!!
När jag åker till gymmet på kvällen har jag 4 saker med mig förut kläderna jag har på kroppen. Nycklar, ipod, busskort och träningsskor. Jag undviker helst rusningstraffiken i den allmänna sim- och idrottshallsduschen. Det känns onödigt att utsätta sig för mer fotvårtor och svamp än vad nöden kräver så när jag tränat på kvällen duschar jag helst hemma i mitt semi rena badrum. För att sammanfatta: nycklar, ipod, busskort och träningsskor. En sak som dock inte får följa med på mina gymbesök är studentlegget, det sk. mecenat kortet. I ärlighetensnamn tvivlar jag på att jag ens har ett sådan kort i min ägo. Jag är inte så himla intresserad av typ 3 kronors rabatt vid köp av ett Whopper mål på Burger King så chansen att det kortet faktiskt finns kvar här hos mig är väldigt liten. För att införskaffa mitt åkkort hade jag ett pappersintyg från skolan, detta intyg behövde jag aldrig visa. Detta har intyg var för mig med andra ord ett värdelöst papper som jag slängt.
Jag såg att kontrollanterna var på tåget när jag gick på ikväll. De gjorde inte mig någon jefla skillnad eftersom jag betalat nästan 1600 svenska riksdaler för att få färdas med SLs hor-tåg. Jag sträcker lungt fram mitt åkkort till den bittra gråhåriga klimakteriekärringen.
- Mecenatkort! ylar hon
- Messe vadå?
Aaa bla bla bla, följande händer sedan: Bitter tant är otrevlig, bitter tant anklagar mig för att vara en lögnare, bitter tant förnedrar mig genom att få det att framstå som om jag plankat, bitter tant konfiskerar mitt kort och ger mig en bot på 1200. (Någonstans mellan att hon förnedrade mig, tog mitt kort och gav mg en bot kallade jag henne visserligen ett fittluder och bad hennes kollega hålla käften men det hör verkligen inte till saken eftersom reaktionen helt och hållet framkallades av deras oacceptabla beteende) Jag försökte till en början att lungt och sansat förklara att ingen någonsin bett mig om något studentlegg, inte ens vid själva kortköpet.
- Det står på baksidan, så det är inte mitt problem.
Jag försökte då förklara att till skillnad från henne så har jag intressantare saker att läsa vid läggdags än baksidan på mitt SL-kort. Någonstans där spårade det hela ur. Hennes kollega, en fet arab män, attackerande mig (med ord) och skrek att det där kunde jag ta med deras schefff istället för att stå och bråka.
- Det ska jag verkligen göra så du kan hålla käften... Sa jag, lungt och sansat.
- Med den där attityden kanske du inte får tillbaka ditt kort alls! Väste klimakterietanten
- Och du ditt fittluder kan också hålla käften... Sa jag, lungt och sansat.
Sedan tog jag min bot, som de skrev och gav mig i förväg "ifall" jag inte skulle kunna bevisa att jag är student. Seriöst asso hur ofta delar man ut straff innan någon ens blivit dömd? Det är fan helt absurt att de ska utgå ifrån att jag ljuger och behandla mig som en lögnare framför folk. Alla trodde ju att jag åkt utan giltigt färdbevis. Jag har fan typ aldrig plankat i hela mitt liv! Hur som helst, vid det här laget hade vi klivit av tåget och jag lämnade dem med ett sofistikerat och elegant sista intryck.. dvs.. Jag tog min bot. Gav dem fingret. Mimade "Fuck you" och gick.
Jag förstår att ni är bittra. Jag förstår att det inte är kul att vara misslyckad och missanpassad. Jag förstår att det inte är roligt att vakna varje morgon, se sig i spegeln och inse att man i livet inte lyckats åstakomma mer än ett föraktat hoit jobb på SL. Jag förstår att det svider att man inte hade kapacitet till mer, att man helt enkelt var för korkad för att få ett bättre jobb. Jag förstår att ni våndas inför, den i socialasammanhang, frekvent ställda frågan "Vad jobbar du med?" och skämms över svaret ni tvingas ge. Jag förstår om ni ljuger ibland, påstår att ni gör något med högre status.. typ städar allmänna toaletter...
Jag var på er sida en gång i tiden. Jag valde att se förbi era oattraktiva, ofta feta, ofta gråhåriga, ofta tunnhåriga yttre. Jag förstod att ni var tvungna att göra ert jobb och tjäna pengar (ni svenska kontrollanter för att kunna köpa öl på den lokala alkispizzan och ni invandrar kontrollanter för att kunna köpa 10 kilos påsar med ris och lök). Det är inte lätt att ständigt bli hånad för att man inte dög till mer. Att majoriteten av kontrollanterna även är groteskt fula gör det inte lättare. Det måste liksom kännas som kaka på kaka att vara både ful och dum men er tragiska genuppsättning ger er inte rätten att vara otrevlig mot någon som är snygg, ung, smart, har livet hela framför sig och dessutom äger ett GILTIGT färdbevis!!!!
När jag åker till gymmet på kvällen har jag 4 saker med mig förut kläderna jag har på kroppen. Nycklar, ipod, busskort och träningsskor. Jag undviker helst rusningstraffiken i den allmänna sim- och idrottshallsduschen. Det känns onödigt att utsätta sig för mer fotvårtor och svamp än vad nöden kräver så när jag tränat på kvällen duschar jag helst hemma i mitt semi rena badrum. För att sammanfatta: nycklar, ipod, busskort och träningsskor. En sak som dock inte får följa med på mina gymbesök är studentlegget, det sk. mecenat kortet. I ärlighetensnamn tvivlar jag på att jag ens har ett sådan kort i min ägo. Jag är inte så himla intresserad av typ 3 kronors rabatt vid köp av ett Whopper mål på Burger King så chansen att det kortet faktiskt finns kvar här hos mig är väldigt liten. För att införskaffa mitt åkkort hade jag ett pappersintyg från skolan, detta intyg behövde jag aldrig visa. Detta har intyg var för mig med andra ord ett värdelöst papper som jag slängt.
Jag såg att kontrollanterna var på tåget när jag gick på ikväll. De gjorde inte mig någon jefla skillnad eftersom jag betalat nästan 1600 svenska riksdaler för att få färdas med SLs hor-tåg. Jag sträcker lungt fram mitt åkkort till den bittra gråhåriga klimakteriekärringen.
- Mecenatkort! ylar hon
- Messe vadå?
Aaa bla bla bla, följande händer sedan: Bitter tant är otrevlig, bitter tant anklagar mig för att vara en lögnare, bitter tant förnedrar mig genom att få det att framstå som om jag plankat, bitter tant konfiskerar mitt kort och ger mig en bot på 1200. (Någonstans mellan att hon förnedrade mig, tog mitt kort och gav mg en bot kallade jag henne visserligen ett fittluder och bad hennes kollega hålla käften men det hör verkligen inte till saken eftersom reaktionen helt och hållet framkallades av deras oacceptabla beteende) Jag försökte till en början att lungt och sansat förklara att ingen någonsin bett mig om något studentlegg, inte ens vid själva kortköpet.
- Det står på baksidan, så det är inte mitt problem.
Jag försökte då förklara att till skillnad från henne så har jag intressantare saker att läsa vid läggdags än baksidan på mitt SL-kort. Någonstans där spårade det hela ur. Hennes kollega, en fet arab män, attackerande mig (med ord) och skrek att det där kunde jag ta med deras schefff istället för att stå och bråka.
- Det ska jag verkligen göra så du kan hålla käften... Sa jag, lungt och sansat.
- Med den där attityden kanske du inte får tillbaka ditt kort alls! Väste klimakterietanten
- Och du ditt fittluder kan också hålla käften... Sa jag, lungt och sansat.
Sedan tog jag min bot, som de skrev och gav mig i förväg "ifall" jag inte skulle kunna bevisa att jag är student. Seriöst asso hur ofta delar man ut straff innan någon ens blivit dömd? Det är fan helt absurt att de ska utgå ifrån att jag ljuger och behandla mig som en lögnare framför folk. Alla trodde ju att jag åkt utan giltigt färdbevis. Jag har fan typ aldrig plankat i hela mitt liv! Hur som helst, vid det här laget hade vi klivit av tåget och jag lämnade dem med ett sofistikerat och elegant sista intryck.. dvs.. Jag tog min bot. Gav dem fingret. Mimade "Fuck you" och gick.
Det finns nån för alla..
Idag när jag satt och svettades som bäst på träningscykeln på gymmet fick jag plötsligt syn på något märkligt. På "frisim" sidan av poolen, där barn vanligtvis klättar på uppblåsbar saker och tränar på att stå på händerna under vattnet, plaskade en man och en kvinna runt med snorkel och snorkelglasögon. Jag menar inte små nätta simglasögon för att slippa få klor/kiss vatten i ögonen utan stora plastiga snorkelglasögon som kidsen brukar använda på chartersemestrar i typ Grekland. Det var så bisarrt, varför snorkla runt i en simbassäng? Jag satt inne på gymmet och jag kunde liksom se botten därifrån.. och aaa, det var bara en helt vanlig botten. Möjligtvis att det kanske låg någon gammal frotetoffs eller liknande där nere men vem tar med sig en snorkel för att kolla på tappade toffsar och typ dammtussar från folks fötter? Ibland pussades snorkelparet så att plastglasögonen stötte emot varnandra och så skrattade de. Efter att ha tittat lite närmare på deras små tjocka kroppar som guppade i vattnet kom jag på att det kanske faktiskt var ett par med Downs syndrome. Det var ju sött, tänkte jag och cyklade vidare. Ca 20 min senare steg de upp.
Det var inget par med Downs syndrom. Det var 2 korta, tjocka, fullvuxna människor som gillade att snorkla i inomhusbassänger. Gud vilken tur att de lyckats hitta varandra, tänkte jag och cyklade vidare.
Ledsen och rädd, och kränkt.
Aaa, nån har kastat geggamojja på mitt fönster. Fan va omoget. Det enda positiva med hela den här jobbiga geggamojja-incidenten är att den gett mig tillfälle att få skriva ordet geggamojja.
Geggamojja.
Fan vad det ligger bra i mun. De nästan så att jag kan tänka mig att döpa min förstfödde till Geggamojja bara för att få säga det oftare.
Aaa, förutsatt att jag får några barn. Just nu känns det dock troligast att jag kommer dö ensam med en massa katter.
Jobbigt mest för att jag inte ens gillar katter. Alla vet ju att dom klöser en i ögonen när man sover. Jo asso. Dom gör det.
Nä, nu ska jag lyssna på Lil' Wayne - Lollipop och dansa framför spegeln.
heis.
Geggamojja.
Fan vad det ligger bra i mun. De nästan så att jag kan tänka mig att döpa min förstfödde till Geggamojja bara för att få säga det oftare.
Aaa, förutsatt att jag får några barn. Just nu känns det dock troligast att jag kommer dö ensam med en massa katter.
Jobbigt mest för att jag inte ens gillar katter. Alla vet ju att dom klöser en i ögonen när man sover. Jo asso. Dom gör det.
Nä, nu ska jag lyssna på Lil' Wayne - Lollipop och dansa framför spegeln.
heis.
Det finaste någon någonsin sagt till mig:
säger:
men du e ju knappast ful i ansiktet
säger:
så du behöver inte oroa dig
säger:
tack de tar jag som en nästan komplimang
säger:
hahah vi kan säga såhgä
säger:
såhär
säger:
jag hade stekt dig utan en papperspåse på huvudet
Man blir ju nästan lite rörd.
Tänk allt man får för 690 kr..
Idag åkte jag kommunalafärdmedel i, enligt SL, 46 minuter. För att kunna göra sådana här resor utan att spräcka månadsbudgeten totalt har jag inskaffat mig ett studentkort för 1570 kr. Det kortet gäller från den första mars till den trettonde juni i år. 1570 kronor är visserligen ingen förmögenhet i dagens samhälle men jag hade lätt kunnat göra något roligare för de pengarna än att trängas med svettluktande människor på försenade tåg. Och för de resenärer som inte har priviligiet att lämpa fram ett studentintyg och få rabatt kostar det ofattbara 690 kronor i månaden för att få pressas tätt intill typ han kiss-gubben i ljusblå tights som brukar gå på i Gamla stan. 690 spänn i månaden, främst för att kunna åka till ett jobb man enligt statistiken antagligen avskyr. Det är absurt. Jag är inte den som sitter och räknar kronor och mina pengar går åt fortare än toalettpapper på saker som får toalettpapper att framstå som en investering men ekvationen SLs priser och vad man faktiskt får för pengarna går inte ihop.
Morgonrush: Pendeltåg och tunnelbanor som är försenade. Pendeln ofta upp mot 20 minuter, ibland mer. En miljon människor ska på, och alla trängs som slaktdjur och spiller kaffe på varandra. Några äter äckliga hemgjorda mackor med hushållsost ur plastfolie och får oss andra som inte kan äta på morgonen att vilja kräkas. För övrigt smular de på sätena som i sin tur redan är ingrodda till max med en härlig blandning av smuts, kiss, spya, matrester, snor, spott och här och där säkert även avföring från djur eller människa. Är man på väg hem från stan en helgkväll är sätena ofta inte bara ingrodd med ovan nämnda produkter utan man kan även få glädjas åt dem live. Kräks rinner längs golvet eller om man har riktigt tur direkt ur någons mun. Säteskuddarna pryds av misstänksamma fläckar som ännu inte torkat och där har även "Skiter väl jag i" - 15:åriga Hanna, Sanna och Lindis slängt upp sina leriga skor. Efter noga övervägande bestämmer man sig för att stå och håller i sig i en av de många stänger som finns för att inte ramla. Dock är man ju inte den första som står där och håller i sig. Hur många som hållt sin svettiga hand precis där du håller och dessutom inte tvättat händerna efter att de kissat är inte ens någon ide att börja räkna på. Utgå bara ifrån att du kommer ha en främmande människas kissbaciller på dina händer när du väl anlänt till din slutdestination.
Att ta sig hem efter jobbet är en fråga om liv och död. Folk slår sig fram i kollektivtrafiken som om deras liv hänger på att hinna med tåget mot typ Farsta Strand som går just NU! Det är nästan så att man skulle kunna tro att alla andra tåg,som någonsin kommer gå mot Farsta Strand, innehåller en livsfarlig bomb. Tåget som går nu är den sista chansen att ta sig överlevande mot Farsta Strand. Dessutom regnar det pengar på alla stationer som just DET DÄR tåget stannar på. Tar du tåget 3 minuter senare har pengarna slutat regna och du kommer dessutom sprängas i luften. Sådan är stämningen i kollektivtraffiken mån - fre,16 - ca 18:30. Självklart är kring dessa tider alla populära kiss-säten upptagna och man får stå och balansera intimt tryckt mot folk som spottar när de pratar, har snor hängande på näsan, luktar gammal smuts eller andas på dig med en andedräkt som vittnar om att de definitivt missat alla SB12-reklamer. För övrigt är det lika bra att bara ignorera att gubben bakom lite diskret försöker taffsa på dig. Han kommer ändå bara hävda att hans hand råkade stryka, smeksamt, över din rumpa för att tåget gungade till. Då och då, men allt oftare, stöter du även på människor från typ Uzbekistan som lämnar upptrycka kort om 7 cancersjuka syskon på sätena, rumänska män med dragspel och fiol som spelar polka (varför spela något folk faktiskt gillar när man kan spela polka liksom?) samt hemlösa fyllon som gapar ut en forkortad livshistoria och tigger pengar i en smutsig pressbyrån mugg.
Sammanfattning: För 690 kr/månad får du kiss, förseningar, svettlukt, lite mer kiss, hysteri, polka och ännu mer kiss.
Morgonrush: Pendeltåg och tunnelbanor som är försenade. Pendeln ofta upp mot 20 minuter, ibland mer. En miljon människor ska på, och alla trängs som slaktdjur och spiller kaffe på varandra. Några äter äckliga hemgjorda mackor med hushållsost ur plastfolie och får oss andra som inte kan äta på morgonen att vilja kräkas. För övrigt smular de på sätena som i sin tur redan är ingrodda till max med en härlig blandning av smuts, kiss, spya, matrester, snor, spott och här och där säkert även avföring från djur eller människa. Är man på väg hem från stan en helgkväll är sätena ofta inte bara ingrodd med ovan nämnda produkter utan man kan även få glädjas åt dem live. Kräks rinner längs golvet eller om man har riktigt tur direkt ur någons mun. Säteskuddarna pryds av misstänksamma fläckar som ännu inte torkat och där har även "Skiter väl jag i" - 15:åriga Hanna, Sanna och Lindis slängt upp sina leriga skor. Efter noga övervägande bestämmer man sig för att stå och håller i sig i en av de många stänger som finns för att inte ramla. Dock är man ju inte den första som står där och håller i sig. Hur många som hållt sin svettiga hand precis där du håller och dessutom inte tvättat händerna efter att de kissat är inte ens någon ide att börja räkna på. Utgå bara ifrån att du kommer ha en främmande människas kissbaciller på dina händer när du väl anlänt till din slutdestination.
Att ta sig hem efter jobbet är en fråga om liv och död. Folk slår sig fram i kollektivtrafiken som om deras liv hänger på att hinna med tåget mot typ Farsta Strand som går just NU! Det är nästan så att man skulle kunna tro att alla andra tåg,som någonsin kommer gå mot Farsta Strand, innehåller en livsfarlig bomb. Tåget som går nu är den sista chansen att ta sig överlevande mot Farsta Strand. Dessutom regnar det pengar på alla stationer som just DET DÄR tåget stannar på. Tar du tåget 3 minuter senare har pengarna slutat regna och du kommer dessutom sprängas i luften. Sådan är stämningen i kollektivtraffiken mån - fre,16 - ca 18:30. Självklart är kring dessa tider alla populära kiss-säten upptagna och man får stå och balansera intimt tryckt mot folk som spottar när de pratar, har snor hängande på näsan, luktar gammal smuts eller andas på dig med en andedräkt som vittnar om att de definitivt missat alla SB12-reklamer. För övrigt är det lika bra att bara ignorera att gubben bakom lite diskret försöker taffsa på dig. Han kommer ändå bara hävda att hans hand råkade stryka, smeksamt, över din rumpa för att tåget gungade till. Då och då, men allt oftare, stöter du även på människor från typ Uzbekistan som lämnar upptrycka kort om 7 cancersjuka syskon på sätena, rumänska män med dragspel och fiol som spelar polka (varför spela något folk faktiskt gillar när man kan spela polka liksom?) samt hemlösa fyllon som gapar ut en forkortad livshistoria och tigger pengar i en smutsig pressbyrån mugg.
Sammanfattning: För 690 kr/månad får du kiss, förseningar, svettlukt, lite mer kiss, hysteri, polka och ännu mer kiss.
Och så vill jag tacka Helena för allt stöd..
Sitter i lugn och ro vid datan, typ kollar vilken sajt som har bäst pris på bamboo örhängen, när det plötsligt skär till i mitt ben. Det känns som om en kniv precis huggit mig i ankeln och jag sliter av mig strumpbyxorna för att kolla vad som hänt. Där finns helt plötsligt, från ingenstans, ett blåmärke med en rodnad runt. Det börjar sticka i mina tår som domnar bort lite och blåmärket svullnar upp. Jag slänger mig på telefon och ringer min kompis, som alltid är sjuk och alltid drabbas av saker, för att försöka reda ut orsaken till denna plötsliga skada.
- Du har nog fått en blodpropp. Det får jag ofta, de inget att göra åt.
- Aha?! Men vadå behöver jag inte gå till läkaren?
- Asso den sitter i benet? Aa, men då är det inte så farligt. Nää, gå inte till läkaren det är bara slöseri med pengar.
- Aa okey men jag måste ringa min mamma.. säger jag och typ hyperventilerar inombords men försöker verka avslappnad. Typ sådär "Ahaaaa, bara en blodpropp men dåså. Tur att jag inte hann slösa ett plåster"
Jag ringer min mamma och får den förväntade responsen:
- EN BLODPROPP??!! VART??!! I BENET??!!! DET ÄR JU DET FARLIGASTE!! RING SJUKVÅRDSUPPLYSNINGEN!! GÖR DET NU!
- Aa okey...
- GÖR DET! LOVA! RING MIG SEN!
Nu är jag säker på att jag kommer dö och trots att det undermedvetet nog var den reaktionen jag sökte försöker jag ändå tänka på att det där är ungefär vad min mamma säger när man blöder näsblod också:
- INTE NÄSBLOD!!! Vad som helst men inte näsblod!! Ring akutmottagningen i Liljeholmen! Starta bilen! Vi måste bränna kärlen innan du förblöder!
Hur som helst, jag haltar mig tillbaka till datorn och kollar upp numret. Sedan sätter jag mig stelt på en pall i min kokvrå och lutar mig mot väggen, känner livet rinna ur mig. Hela tiden håller jag koll på min blåa svullnad, typ vakar över den så att den inte får för sig att börja vandra i kroppen och ge mig en hjärtattack. 20 minuter senare svarar "Helena". Helena är bitter över att behöva jobba nattskiftet, hon är bitter över att hennes man lämnat henne och över att hennes åderbrock blir allt tydligare för varje dag. Hon har också precis satt sin matlåda i micron och det är mitt samtal kommer leda till att hennes pasta blir hård i kanterna.
- Aaa och det är typ blått! Och typ svullet! och det sticker i mina tår! Tror du jag fått en blodpropp?
Dessutom har Helena nog en alldeles för bra relation med flaskan för hennes röst är raspig och sliten och det känns ungefär som att det är en av alkisarna på den lokala pizzan jag ber om medicinskaupplysningar. Jag nästan förväntar mig att hon ska ordinera mig att "ta ett rejält järn". Det gör hon inte.
- Ja du.. det låter som en ytlig propp eller nåt.. eller kanske ett sprucket blodkärl..
. Okey.. behöver jag göra något? Är det farligt? (Kommer jag dö??!!!)
- Nää, det är inte så mycket att göra åt.. Om det svullnar upp kan det vara en blodpropp..
- .. och då måste jag åka till sjukhuset?
- Vårdcentralen räcker bra ska du se..
- Jahapp.. säger jag besviket. Efter 20 minuters väntetid med panikångest då jag sett livet passera framför mina ögon hade jag åtminstone förväntat mig lite mer engagemang än att bli avfärdad av en alkoliserad kärring som står och spanar på micron för att hennes köttfärssås från tub inte ska bli överhettad.
- Aa, då går väl jag och lägger mig då... (... OCH DÖR OCH DET ÄR DITT FEL!) säger jag för att avrunda men inser snabbt att jag lika gärna kunde ha sagt typ "Aa, då går väl jag och röker lite heroin då" eller "Aa, då går jag väl och slår på ungarna lite då". Helena hoiter totalt i vad jag ska göra.
Fuck you Helena. Jag hoiter i dig också.
- Du har nog fått en blodpropp. Det får jag ofta, de inget att göra åt.
- Aha?! Men vadå behöver jag inte gå till läkaren?
- Asso den sitter i benet? Aa, men då är det inte så farligt. Nää, gå inte till läkaren det är bara slöseri med pengar.
- Aa okey men jag måste ringa min mamma.. säger jag och typ hyperventilerar inombords men försöker verka avslappnad. Typ sådär "Ahaaaa, bara en blodpropp men dåså. Tur att jag inte hann slösa ett plåster"
Jag ringer min mamma och får den förväntade responsen:
- EN BLODPROPP??!! VART??!! I BENET??!!! DET ÄR JU DET FARLIGASTE!! RING SJUKVÅRDSUPPLYSNINGEN!! GÖR DET NU!
- Aa okey...
- GÖR DET! LOVA! RING MIG SEN!
Nu är jag säker på att jag kommer dö och trots att det undermedvetet nog var den reaktionen jag sökte försöker jag ändå tänka på att det där är ungefär vad min mamma säger när man blöder näsblod också:
- INTE NÄSBLOD!!! Vad som helst men inte näsblod!! Ring akutmottagningen i Liljeholmen! Starta bilen! Vi måste bränna kärlen innan du förblöder!
Hur som helst, jag haltar mig tillbaka till datorn och kollar upp numret. Sedan sätter jag mig stelt på en pall i min kokvrå och lutar mig mot väggen, känner livet rinna ur mig. Hela tiden håller jag koll på min blåa svullnad, typ vakar över den så att den inte får för sig att börja vandra i kroppen och ge mig en hjärtattack. 20 minuter senare svarar "Helena". Helena är bitter över att behöva jobba nattskiftet, hon är bitter över att hennes man lämnat henne och över att hennes åderbrock blir allt tydligare för varje dag. Hon har också precis satt sin matlåda i micron och det är mitt samtal kommer leda till att hennes pasta blir hård i kanterna.
- Aaa och det är typ blått! Och typ svullet! och det sticker i mina tår! Tror du jag fått en blodpropp?
Dessutom har Helena nog en alldeles för bra relation med flaskan för hennes röst är raspig och sliten och det känns ungefär som att det är en av alkisarna på den lokala pizzan jag ber om medicinskaupplysningar. Jag nästan förväntar mig att hon ska ordinera mig att "ta ett rejält järn". Det gör hon inte.
- Ja du.. det låter som en ytlig propp eller nåt.. eller kanske ett sprucket blodkärl..
. Okey.. behöver jag göra något? Är det farligt? (Kommer jag dö??!!!)
- Nää, det är inte så mycket att göra åt.. Om det svullnar upp kan det vara en blodpropp..
- .. och då måste jag åka till sjukhuset?
- Vårdcentralen räcker bra ska du se..
- Jahapp.. säger jag besviket. Efter 20 minuters väntetid med panikångest då jag sett livet passera framför mina ögon hade jag åtminstone förväntat mig lite mer engagemang än att bli avfärdad av en alkoliserad kärring som står och spanar på micron för att hennes köttfärssås från tub inte ska bli överhettad.
- Aa, då går väl jag och lägger mig då... (... OCH DÖR OCH DET ÄR DITT FEL!) säger jag för att avrunda men inser snabbt att jag lika gärna kunde ha sagt typ "Aa, då går väl jag och röker lite heroin då" eller "Aa, då går jag väl och slår på ungarna lite då". Helena hoiter totalt i vad jag ska göra.
Fuck you Helena. Jag hoiter i dig också.
