Var det bra så?

Idag när jag satt och svettades som bäst på träningscykeln på gymmet fick jag plötsligt syn på något märkligt. På "frisim" sidan av poolen, där barn vanligtvis klättar på uppblåsbar saker och tränar på att stå på händerna under vattnet, plaskade en man och en kvinna runt med snorkel och snorkelglasögon. Jag menar inte små nätta simglasögon för att slippa få klor/kiss vatten i ögonen utan stora plastiga snorkelglasögon som kidsen brukar använda på chartersemestrar i typ Grekland. Det var så bisarrt, varför snorkla runt i en simbassäng? Jag satt inne på gymmet och jag kunde liksom se botten därifrån.. och aaa, det var bara en helt vanlig botten. Möjligtvis att det kanske låg någon gammal frotetoffs eller liknande där nere men vem tar med sig en snorkel för att kolla på tappade toffsar och typ dammtussar från folks fötter?  Ibland pussades snorkelparet så att plastglasögonen stötte emot varnandra och så skrattade de. Efter att ha tittat lite närmare på deras små tjocka kroppar som guppade i vattnet kom jag på att det kanske faktiskt var ett par med Downs syndrome. Det var ju sött, tänkte jag och cyklade vidare. Ca 20 min senare steg de upp.
Det var inget par med Downs syndrom. Det var 2 korta, tjocka, fullvuxna människor som gillade att snorkla i inomhusbassänger. Gud vilken tur att de lyckats hitta varandra, tänkte jag och cyklade vidare.