Var det bra så?

Alla har något de tänker på innan de somnar, ibland varierar ämnet. Ibland är det en person, en plats, något man ska göra, något man vill ska hända. Jag brukar fundera på vad olika människor sista tanke är innan de somnar och därför tänkte jag delge er min. För mig är det en rotfrukt.. närmare bestämt palsternackan.
Tänker er följande scenario: En svart bakgrund, kolsvart. En vacker gul vit palsternacka med en bit av roten kvar. En potatisskalare träder fram och börjar sakta men säkert skala skivor av roten för att sedan gå vidare till att skala resten av palsternackan. Det är i alla fall vad jag tror händer, så långt har jag faktiskt aldrig kommit, hinner alltid somna innan roten blivit bortskalad. Det här är min bästa sovtanke, den slå aldrig fel. Jag har rekommenderat den till alla mina vänner (läs. min vän) och nu föreslår jag att ni rekommenderar den till era. Om ca 30 minuter ska jag tänka den, med andra ord sover jag inom 40.

Palsternacka är verkligen hoit bra och gott och nyttigt. 

Palsternackan äger morot. Morot aint got shit on palsternackan.

God natt.

I min mail inbox finner jag ständigt att folk "bjudit in" mig till att använda Facebook. Man kan kanske tycka att jag med mitt isolerad liv borde bli glad över vilken inbjudan som helst men då har man fel. Jag kommer aldrig skaffa en facebook, ännu en gång tar jag hellre min chans med vildvittrorna.

Ständigt blir jag påhoppad om faktumet att jag är Facebook lös och jag avfärdar det hela genom att berätta att om jag varit intresserad av en mötesplats på internet så hade jag inte raderat min Playahead vid 15års ålder. Redan då tröttnade jag nämligen på att stirra på folks 20 stycken likadana bilder med olika leenden döpta till "Söt" "Arg" "Busig". Ungefär samtidigt tröttnade jag på "Tja! Hur är läget?"-inlägg i gästboken från människor man knappt ens skulle ha hälsat på om man bokstavligen gått in i dem. "Men Facebook är ingen fjortissida, alla åldrar har Facebook. Typ hela världen har facebook". Låter supertrevligt, verkligen men i hela världen, i alla åldrar äter även majoriteten ost. Det är inte som att jag kommer köpa hem en bit Herrgård eller sluta peta bort översta lagret på lasagnen för det. Istället väljer jag att anse att majoriteten har fel, eller åtminstone att majoritetsbeslutet helt enkelt inte passar mig. "Men det är jättekul, jag har typ 100 vänner på min lista och det är många som jag annars inte skulle ha kontakt med" Okey men jag har redan 4 vänner och jag vill inte ha fler. Speciellt folk jag annars inte skulle ha kontakt med! Ser jag någon gammal klasskamrat eller liknande på tunnelbanan stirrar jag så hårt ut genom fönstret att ögonen börjar rinna, jag nästan byter vagn för att slippa hälsa. Det sista jag behöver är med andra ord att över internet diskutera nostalgi och vädret med sedan länge glömda bekanta. Sen kommer vi till själva kärnan, bilderna. Andras bilder - "Woohoow askul, party bilder", "woohoow askul, Lanzarote bilder",  "woohoow askul, skidsemester bilder". Aaa askul, men jag var inte med så jag bryr mig inte. Ens egna bilder  - Jag tror inte att vetskapen om att kompisars kompisar samt X-antal främlingar kan se mina bilder kommer förhöja min livskvalitet, men det får stå för mig.

För övrigt har jag hört att Facebook är ett himla bra ställe att stöta lite på folk man känner lite grann men inte tillräckligt för att ringa. Jo, det låter rätt bra men själv har hittills i mitt 20åriga liv typ varit intresserad av 2 killar var av en var i mellanstadiet och vi kastade deg på varandra på hemkunskapen.. Därmed tror jag inte att Facebook plötsligt kommer få mig att upptäcka att vänners vänner och krog bekanta, som jag annars i 90 fall av 100 tycker är muppar, egentligen vore ett potentiellt ragg. Men ännu en gång, de får stå för mig.

Med här menar jag absolut inte att det är fel, barnsligt eller idiotiskt att ha Facebook. Alla mina 4 vänner har det och säkerligen är det bara faktumet att jag är en 65årig tant fångad i en 20årings kropp som gör att jag avstår men men.. det är som med ost.. Jag vill bara inte ha det.

- BÖÖHÖÖÖÖÖ!!! JAG VILL HA!!! VILL HA!!! DUMMA!!!!!

Skrikande hysteriska snorungar som tydligen fått alldeles för lite stryk i sina liv är en vanlig syn på min arbetsplats. De gormar sig röda och svettiga, vrider sig i onaturliga vinklar så att man nästan börjar funderar på om huvudet/armen verkligen sitter fast på kroppen och för ett allmänt jävla liv över att de inte fick den där förbannade Pettson och Findus tidningen. Ögonen rinner, näsan rinner. Snor och tårblandningen smetas på mamma eller pappa som förgäves försöker tämja vilddjuret. Irritationen växer bland övriga kunder som suckar besvärat och ger menande blickar. De har kanske själva barn, eller haft, men det betyder inte att ljudet från en hysterisk gaphals helt plötsligt skulle låta mer angenämnt. Sina egna hoit ungar kan man väl stå ut med men andras små monster som stör inhandlingen av kvällsmaten tycker ingen om. Diskreta suck och uppretade ansiktssuttryck biter dock inte på en 3åring som precis blivit nekad en tablettask och det gör inte heller mammas och pappas bestämnda tillsägelser och timida hot. Själv förespråkar jag ett gammalt hederligt kok stryk men tydligen finns det någon hippieliberal lag som säger att barn-aga är straffbart så därför har jag under mina många stunder av iakttagelse fått komma fram till en annan lösning jag tror skulle få stopp på bölandet.  Här kommer den:
Mamma och pappa är värdelösa. Barn nu för tiden har absolut ingen respekt för sina föräldrar. Deras ord väger ungefär lika tungt som dammtussarna under min säng. Däremot en främling, någon barnet aldrig träffat förut eller kanske högst någon gång, brukar kunna inge tillräcklig skräck för att få Pettsontidningen att verka endast som ett minne blott. Så mitt förslag är följande, Be oss! Vi som jobbar i affären är ju redan där för att serva och jag personligen skulle se det som en ren förmån att få be din demonunge att knipa igen. Tänk chocken när jag stormar ut ur kassan, greppar ungen i ett lätt men endå bestämt tag och ryter "DET BLIR INGEN TIDNING IDAG! SLUTA TJURA DIN LIPSILL!" (Eventuellt skulle man ifall lipsillen är en pojke även kunna kalla honom för en liten flicka eller något annat påhittigt.) Hur som helst tror jag att detta är ett vinnande recept om man vill baka en lugn och trivsam butik.

Ps. Missförstå mig inte, jag älskar barn, verkligen. Jag konkar runt på varenda unge jag stöter på som om det vore en nyfödd baby, spelar spel, skjuter pistoler och leker häst med ljudeffekter Jag vill ha en hel drös med skrikiga ungar en vacker dag och jag har redan bestämt namn på alla 5 MEN mina kära älsklingar kommer vara väl medvetna om att uppror i affären belönas med smörj så fort vi når hemmets trygga vrå :D

Vad ska man med män till när man har 6 säsonger Oz med Ryan O'reily och Chris Keller?

(Okey att Keller e gay i serien men han har glimten i ögat, de kan inte förnekas. När vi möts i mina drömmar är han straight)


För mer info: http://www.hbo.com/oz/

Kul att se att mitt rocksjungande inspirerat ett stackars gatubarn. Skickade ett lysande stycke över msn.

Emma säger:

nu vart ja oxå sugen på att sjunga

Aa jag kan väl inleda med att berätta anledningen till varför jag inte uppdaterat på ett tag.
Jag har inget liv och inget kul eller nämnvärt händer någonsin mig.
 
Så, det kändes skönt att få ut det i luften. Nu kan jag nämligen helt utan förväntningar på att jag skriva något roligt eller spännande berätta om min dag.
Jag började 06:30 och med min nya strategi att sminka sig redan på kvällen, innan man går och lägger sig kunde jag gå upp så sent som 06:00. Tog tåget 06:20, entrade butiken 06:25. Bakade och fixade för att sedan, med stor skicklighet, slå upp portarna för de väntande massorna prick 07:00. Folket strömmade in som om de varit jagade av vilda vargar och själv fick jag springa för mitt liv för att inte bli nertrampad av de skenande hordarna.. Ja.. Eller inte.

Jobbade hela dagen och följde sedan med en god vän till Kungens Kurva för att sällskapa när hon köpte en brödrost samt själv införskaffa köksknivar (Min trogna 3-för-15kr knivar från Ikea skär nämligen inte ens sallad vid det här laget)
Japp, knivar var det.. blev en kamera istället. Vet inte riktigt hur tankegången gick där men min nya kamera är i alla fall rosa och söt. Med den kan jag dokumentera mitt exalterande liv.. har dock sparat kvitto ifall det skulle te sig så att mitt exalterande liv (som jag är säker på kommer börja snart) uteblir.

Ikväll har jag mest legat i soffan och sjungit med i rocklåtar, sådär med känsla. Skrynkla ihop hela ansiktet, näven upp i luften, slå sig på hjärtat, blunda, bita ihop och skaka på huvudet.. Aaa, ni vet vad jag menar. Mest kört Nickelback och sedan lite Chris Daughtry. Tycker själv det låter riktigt bra.

De va de. Over and Out.