Mitt förslag..

- BÖÖHÖÖÖÖÖ!!! JAG VILL HA!!! VILL HA!!! DUMMA!!!!!

Skrikande hysteriska snorungar som tydligen fått alldeles för lite stryk i sina liv är en vanlig syn på min arbetsplats. De gormar sig röda och svettiga, vrider sig i onaturliga vinklar så att man nästan börjar funderar på om huvudet/armen verkligen sitter fast på kroppen och för ett allmänt jävla liv över att de inte fick den där förbannade Pettson och Findus tidningen. Ögonen rinner, näsan rinner. Snor och tårblandningen smetas på mamma eller pappa som förgäves försöker tämja vilddjuret. Irritationen växer bland övriga kunder som suckar besvärat och ger menande blickar. De har kanske själva barn, eller haft, men det betyder inte att ljudet från en hysterisk gaphals helt plötsligt skulle låta mer angenämnt. Sina egna hoit ungar kan man väl stå ut med men andras små monster som stör inhandlingen av kvällsmaten tycker ingen om. Diskreta suck och uppretade ansiktssuttryck biter dock inte på en 3åring som precis blivit nekad en tablettask och det gör inte heller mammas och pappas bestämnda tillsägelser och timida hot. Själv förespråkar jag ett gammalt hederligt kok stryk men tydligen finns det någon hippieliberal lag som säger att barn-aga är straffbart så därför har jag under mina många stunder av iakttagelse fått komma fram till en annan lösning jag tror skulle få stopp på bölandet.  Här kommer den:
Mamma och pappa är värdelösa. Barn nu för tiden har absolut ingen respekt för sina föräldrar. Deras ord väger ungefär lika tungt som dammtussarna under min säng. Däremot en främling, någon barnet aldrig träffat förut eller kanske högst någon gång, brukar kunna inge tillräcklig skräck för att få Pettsontidningen att verka endast som ett minne blott. Så mitt förslag är följande, Be oss! Vi som jobbar i affären är ju redan där för att serva och jag personligen skulle se det som en ren förmån att få be din demonunge att knipa igen. Tänk chocken när jag stormar ut ur kassan, greppar ungen i ett lätt men endå bestämt tag och ryter "DET BLIR INGEN TIDNING IDAG! SLUTA TJURA DIN LIPSILL!" (Eventuellt skulle man ifall lipsillen är en pojke även kunna kalla honom för en liten flicka eller något annat påhittigt.) Hur som helst tror jag att detta är ett vinnande recept om man vill baka en lugn och trivsam butik.

Ps. Missförstå mig inte, jag älskar barn, verkligen. Jag konkar runt på varenda unge jag stöter på som om det vore en nyfödd baby, spelar spel, skjuter pistoler och leker häst med ljudeffekter Jag vill ha en hel drös med skrikiga ungar en vacker dag och jag har redan bestämt namn på alla 5 MEN mina kära älsklingar kommer vara väl medvetna om att uppror i affären belönas med smörj så fort vi når hemmets trygga vrå :D


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0