Var det bra så?

I min mail inbox finner jag ständigt att folk "bjudit in" mig till att använda Facebook. Man kan kanske tycka att jag med mitt isolerad liv borde bli glad över vilken inbjudan som helst men då har man fel. Jag kommer aldrig skaffa en facebook, ännu en gång tar jag hellre min chans med vildvittrorna.

Ständigt blir jag påhoppad om faktumet att jag är Facebook lös och jag avfärdar det hela genom att berätta att om jag varit intresserad av en mötesplats på internet så hade jag inte raderat min Playahead vid 15års ålder. Redan då tröttnade jag nämligen på att stirra på folks 20 stycken likadana bilder med olika leenden döpta till "Söt" "Arg" "Busig". Ungefär samtidigt tröttnade jag på "Tja! Hur är läget?"-inlägg i gästboken från människor man knappt ens skulle ha hälsat på om man bokstavligen gått in i dem. "Men Facebook är ingen fjortissida, alla åldrar har Facebook. Typ hela världen har facebook". Låter supertrevligt, verkligen men i hela världen, i alla åldrar äter även majoriteten ost. Det är inte som att jag kommer köpa hem en bit Herrgård eller sluta peta bort översta lagret på lasagnen för det. Istället väljer jag att anse att majoriteten har fel, eller åtminstone att majoritetsbeslutet helt enkelt inte passar mig. "Men det är jättekul, jag har typ 100 vänner på min lista och det är många som jag annars inte skulle ha kontakt med" Okey men jag har redan 4 vänner och jag vill inte ha fler. Speciellt folk jag annars inte skulle ha kontakt med! Ser jag någon gammal klasskamrat eller liknande på tunnelbanan stirrar jag så hårt ut genom fönstret att ögonen börjar rinna, jag nästan byter vagn för att slippa hälsa. Det sista jag behöver är med andra ord att över internet diskutera nostalgi och vädret med sedan länge glömda bekanta. Sen kommer vi till själva kärnan, bilderna. Andras bilder - "Woohoow askul, party bilder", "woohoow askul, Lanzarote bilder",  "woohoow askul, skidsemester bilder". Aaa askul, men jag var inte med så jag bryr mig inte. Ens egna bilder  - Jag tror inte att vetskapen om att kompisars kompisar samt X-antal främlingar kan se mina bilder kommer förhöja min livskvalitet, men det får stå för mig.

För övrigt har jag hört att Facebook är ett himla bra ställe att stöta lite på folk man känner lite grann men inte tillräckligt för att ringa. Jo, det låter rätt bra men själv har hittills i mitt 20åriga liv typ varit intresserad av 2 killar var av en var i mellanstadiet och vi kastade deg på varandra på hemkunskapen.. Därmed tror jag inte att Facebook plötsligt kommer få mig att upptäcka att vänners vänner och krog bekanta, som jag annars i 90 fall av 100 tycker är muppar, egentligen vore ett potentiellt ragg. Men ännu en gång, de får stå för mig.

Med här menar jag absolut inte att det är fel, barnsligt eller idiotiskt att ha Facebook. Alla mina 4 vänner har det och säkerligen är det bara faktumet att jag är en 65årig tant fångad i en 20årings kropp som gör att jag avstår men men.. det är som med ost.. Jag vill bara inte ha det.