Det viktiga är inte att lära sig av sina misstag..
.. det är att ha rätt från början.
Redan innan min egypten semester bestämde jag mig för att inte ännu en gång komma hem blek och glåmig på det där sättet som får folk att fundera på om man verkligen varit på semester eller om man bara låst in sig i lägenheten en vecka. Samtidigt kände jag inte att det var värt att utsätta mitt röda, och på vissa ställen totalt avsaknad på, pigment för cancerframkallande UV-strålar bara för att sluta i en ton mörkare vit, typ äggskal.
För övrigt mindes jag även med fasa mitt senaste försök att skaffa en schysst bränna under en Egyptenresa. Slogs av någon form av storhetsvansinne och fick för mig att jag nog plötsligt på något mystiskt sätt säkert uttvecklat en soltålig hud trots allt och satte mig och stekte i solen första dagen på semstern utan solskyddsfaktor... Vi kan väl säga såhär, det var inte ett gyllenbrunt skimmer från min solbränna som omringade mig resterande tid av den semstern, det var egyptiska män som sjöng "You are very red and a little white, you are danish dynamite".
Med den ramsan på bryten engelska klingandes i bakhuvudet började jag därför redan innan denna resa kladda med brun utan sol.
- Ser jag typ gyllenbrun ut? Typ sådär så att man vill säga "how did you get so golden?.. frågade jag min syster andra dagen i Egypten
- Jag skulle nog snarare vilja fråga "how did you get so fläckig and orange?"
- Det är uppenbart att du bara är avundsjuk på min gyllenbruna solbränna.. konstaterade jag och fortsatte kladda varje kväll innan läggdags under hela semstern och tji fick hon för jag kanske gick omkring som någon slags orange och vitrandig zebra under semestern men när vi väl kom hem hade min ränder blivit så många att de täckte hela kroppen medan hon gått in i rollen som årets aspirant på danish dynamite. Men, det är här problemet uppstår för det finns något som är viktigare för mig än att se solbränd ut, det finns något som är viktigare för mig än det allra mest här i livet , nämligen att ha rätt. Jag kommer typ vara tjejen som tror att hennes kille är otrogen, och blir förstörd när det visar sig stämma, men ändå känner en sån sjuk tillfredsställelse över att hennes misstankar bekräftats att det typ nästan var värt att bli bedragen. Denna form av besatthet och ständiga strävande efter att ha rätt speglar sig ofta i mitt liv och de som känner mig vet exakt vilken liten mening som får mitt huvud att explodera, "Du har fel". Så aa, tillbaka till relaterat ämne.. I flera år har jag hävdat det jag vet stämmer, jag KAN INTE få färg. Jag KAN INTE bli brun, det är inte biologiskt möjligt. "Jo, det är klart du kan. Du måste bara sola försiktigt" - svarar folk med sån säkerthet att man kan tro att det är dem, och inte jag, som levt i min genomskinliga kropp de senaste 21 åren. Så när jag kommer tillbaka, efter mer än 10 dagar intensivt kämpande med smörjande och kladdande, efter vad som känns som ändlösa perioder av att stå stilla med armarna ut i luften för att torka, med en faktiskt solbränd färg får jag såklart upprepade gånger följande respons:
- "Det syns att du varit utomland asso, du som sa att du inte kunde få färg. Det kan du ju visst!"
Och vad svarar jag trumfierande?
- NÄHÄ, DET KAN JAG INTE ALLS! Det här är inte äkta, det är bara brun utan sol som jag kämpat med i typ 2 veckor! Jag är HEELT vit egentligen.
Vad var ens grejen med att gå omkring fläckig en halv semester, med att sova i speciella positioner för att jämnt resultat och gå upp tidigare varenda morgon för att hinna duscha bort överflödig kräm när det första man gör, av ren envetenhet, är att avslöja att ens halv flådiga bränna bara är resultat av en billig lotion från apoteket?
Redan innan min egypten semester bestämde jag mig för att inte ännu en gång komma hem blek och glåmig på det där sättet som får folk att fundera på om man verkligen varit på semester eller om man bara låst in sig i lägenheten en vecka. Samtidigt kände jag inte att det var värt att utsätta mitt röda, och på vissa ställen totalt avsaknad på, pigment för cancerframkallande UV-strålar bara för att sluta i en ton mörkare vit, typ äggskal.
För övrigt mindes jag även med fasa mitt senaste försök att skaffa en schysst bränna under en Egyptenresa. Slogs av någon form av storhetsvansinne och fick för mig att jag nog plötsligt på något mystiskt sätt säkert uttvecklat en soltålig hud trots allt och satte mig och stekte i solen första dagen på semstern utan solskyddsfaktor... Vi kan väl säga såhär, det var inte ett gyllenbrunt skimmer från min solbränna som omringade mig resterande tid av den semstern, det var egyptiska män som sjöng "You are very red and a little white, you are danish dynamite".
Med den ramsan på bryten engelska klingandes i bakhuvudet började jag därför redan innan denna resa kladda med brun utan sol.
- Ser jag typ gyllenbrun ut? Typ sådär så att man vill säga "how did you get so golden?.. frågade jag min syster andra dagen i Egypten
- Jag skulle nog snarare vilja fråga "how did you get so fläckig and orange?"
- Det är uppenbart att du bara är avundsjuk på min gyllenbruna solbränna.. konstaterade jag och fortsatte kladda varje kväll innan läggdags under hela semstern och tji fick hon för jag kanske gick omkring som någon slags orange och vitrandig zebra under semestern men när vi väl kom hem hade min ränder blivit så många att de täckte hela kroppen medan hon gått in i rollen som årets aspirant på danish dynamite. Men, det är här problemet uppstår för det finns något som är viktigare för mig än att se solbränd ut, det finns något som är viktigare för mig än det allra mest här i livet , nämligen att ha rätt. Jag kommer typ vara tjejen som tror att hennes kille är otrogen, och blir förstörd när det visar sig stämma, men ändå känner en sån sjuk tillfredsställelse över att hennes misstankar bekräftats att det typ nästan var värt att bli bedragen. Denna form av besatthet och ständiga strävande efter att ha rätt speglar sig ofta i mitt liv och de som känner mig vet exakt vilken liten mening som får mitt huvud att explodera, "Du har fel". Så aa, tillbaka till relaterat ämne.. I flera år har jag hävdat det jag vet stämmer, jag KAN INTE få färg. Jag KAN INTE bli brun, det är inte biologiskt möjligt. "Jo, det är klart du kan. Du måste bara sola försiktigt" - svarar folk med sån säkerthet att man kan tro att det är dem, och inte jag, som levt i min genomskinliga kropp de senaste 21 åren. Så när jag kommer tillbaka, efter mer än 10 dagar intensivt kämpande med smörjande och kladdande, efter vad som känns som ändlösa perioder av att stå stilla med armarna ut i luften för att torka, med en faktiskt solbränd färg får jag såklart upprepade gånger följande respons:
- "Det syns att du varit utomland asso, du som sa att du inte kunde få färg. Det kan du ju visst!"
Och vad svarar jag trumfierande?
- NÄHÄ, DET KAN JAG INTE ALLS! Det här är inte äkta, det är bara brun utan sol som jag kämpat med i typ 2 veckor! Jag är HEELT vit egentligen.
Vad var ens grejen med att gå omkring fläckig en halv semester, med att sova i speciella positioner för att jämnt resultat och gå upp tidigare varenda morgon för att hinna duscha bort överflödig kräm när det första man gör, av ren envetenhet, är att avslöja att ens halv flådiga bränna bara är resultat av en billig lotion från apoteket?
Det gäller att ge folket vad de vill ha.
Frågan är om man ska satsa på att bli en sån där ettrig jävel som uppdaterar minst var 3:e timma, typ:
Aa, sen sist jag bloggade för 10 min sen så har jag inte hunnit göra så mycket mer än att borsta tänderna. Det är iofs inte så lite, munhygien är faktiskt en viktig del av den privata hygienen som helhet. Jag skulle säga att munnen är plats för säkert 30 % av alla hygienrelaterade aktiviteter, kanske 35 om man använder tungskrapa. Jag har en tungskrapa men jag använder den inte speciellt ofta, känns liksom inte som om min tunga är i något direkt behov av en separat skrapning. Jag tycker det räcker att jag borstar den lite under själva tandborstningsakten. Ibland sköljer jag med listerine också, men inte jämt för jag har hört att det kan vara skadligt för munhålan. Å andra sidan kan man ju inte tro på allt man hör, då skulle man ju bli galen, folk snackar ju så himla mycket ski.......
Aa men you get my drift liksom.. Inte speciellt mycket som är värt att föreviga i skrift hinner hända på några timmar, förutsatt att man inte heter typ Obama i efternamn.. men de gör ju faktiskt inte de allra flesta.
Aa, sen sist jag bloggade för 10 min sen så har jag inte hunnit göra så mycket mer än att borsta tänderna. Det är iofs inte så lite, munhygien är faktiskt en viktig del av den privata hygienen som helhet. Jag skulle säga att munnen är plats för säkert 30 % av alla hygienrelaterade aktiviteter, kanske 35 om man använder tungskrapa. Jag har en tungskrapa men jag använder den inte speciellt ofta, känns liksom inte som om min tunga är i något direkt behov av en separat skrapning. Jag tycker det räcker att jag borstar den lite under själva tandborstningsakten. Ibland sköljer jag med listerine också, men inte jämt för jag har hört att det kan vara skadligt för munhålan. Å andra sidan kan man ju inte tro på allt man hör, då skulle man ju bli galen, folk snackar ju så himla mycket ski.......
Aa men you get my drift liksom.. Inte speciellt mycket som är värt att föreviga i skrift hinner hända på några timmar, förutsatt att man inte heter typ Obama i efternamn.. men de gör ju faktiskt inte de allra flesta.
Is there anyone out there?!
(Typ som de skriker när de letar överlevande i slutet av Titanic.)
Chansen att jag har några läsare kvar efter den här frånvaron är antagligen mindre än att vinna på postkodlotteriet men i ärlighetens så spelar det ju egentligen mindre roll. Den mitt hjärta tillhör, och den de allra flesta av mina tankar kretsar kring, läser ju. Jag talar såklart om mig själv.
Okey framsteg, bakslag, allmänt trevlig, och allmänt trist de senaste 3 månaderna då..
Framsteg, jag fick en jefla massa välbehövda pass på jobbet och gjorde, enligt mig själv, ett himla gediget arbete.
Bakslag, de tog ifrån mig alla pass och satt mig på typ några udda öppningspass så fort de anställt 2 nya 18-åringar.
Framsteg, jag dejtade en trevlig kille ett tag.
Bakslag, jag var tvungen att dumpa honom efter det uppdagats att han missbrukade uttrycken "yo" och "damn".
Framsteg, jag gick ner 2 kilo.
Bakslag, jag gick upp 4.
Framsteg, jag höjde mina betyg och sökte juristprogramet.
Bakslag, det gjorde tydligen alla andra också.
Framsteg, jag är ca 2 veckor i från att ha klarat årets fasta med bara ett par mindre snesteg. (Ja, den kristna fastan asso, nästa framsteg på listan är inte att jag konverterat till Islam)
Allmänt trevligt, jag va på semester i Egypten.
Allmänt trist, den tog slut och jag kom hem igen.
Allmänt trevligt, mitt hår hade växt sig jättelångt och fint. Kände mig som Rapunzel typ fast ingen fick klättra i det.
Allmänt trist, frissan jag besökte måste, om möjligt, varit sämre på siffror än mig för jag sa "1 cm" och hon klippte 10. Hon la väl till en nolla för att hennes IQ skulle få sällskap.
Aa, det var väl en halvrisig till rätt dålig update på vad jag haft för mig.. men som mitt liv ser ut nu så lär det komma en ny inom de närmaste veckorna den här gången.. Pengarna är på att den kommer redan inom några dagar.
Chansen att jag har några läsare kvar efter den här frånvaron är antagligen mindre än att vinna på postkodlotteriet men i ärlighetens så spelar det ju egentligen mindre roll. Den mitt hjärta tillhör, och den de allra flesta av mina tankar kretsar kring, läser ju. Jag talar såklart om mig själv.
Okey framsteg, bakslag, allmänt trevlig, och allmänt trist de senaste 3 månaderna då..
Framsteg, jag fick en jefla massa välbehövda pass på jobbet och gjorde, enligt mig själv, ett himla gediget arbete.
Bakslag, de tog ifrån mig alla pass och satt mig på typ några udda öppningspass så fort de anställt 2 nya 18-åringar.
Framsteg, jag dejtade en trevlig kille ett tag.
Bakslag, jag var tvungen att dumpa honom efter det uppdagats att han missbrukade uttrycken "yo" och "damn".
Framsteg, jag gick ner 2 kilo.
Bakslag, jag gick upp 4.
Framsteg, jag höjde mina betyg och sökte juristprogramet.
Bakslag, det gjorde tydligen alla andra också.
Framsteg, jag är ca 2 veckor i från att ha klarat årets fasta med bara ett par mindre snesteg. (Ja, den kristna fastan asso, nästa framsteg på listan är inte att jag konverterat till Islam)
Allmänt trevligt, jag va på semester i Egypten.
Allmänt trist, den tog slut och jag kom hem igen.
Allmänt trevligt, mitt hår hade växt sig jättelångt och fint. Kände mig som Rapunzel typ fast ingen fick klättra i det.
Allmänt trist, frissan jag besökte måste, om möjligt, varit sämre på siffror än mig för jag sa "1 cm" och hon klippte 10. Hon la väl till en nolla för att hennes IQ skulle få sällskap.
Aa, det var väl en halvrisig till rätt dålig update på vad jag haft för mig.. men som mitt liv ser ut nu så lär det komma en ny inom de närmaste veckorna den här gången.. Pengarna är på att den kommer redan inom några dagar.
