Den snälla Jehova tanten
Det finns bara 2 alternativ när det oväntat ringer på min dörr. Mannen från bostadföreningen som jag gjorde misstaget att öppna för en gång men aldrig mer.. Gu vad dom mal och mal dessa bostadsnissar, möte hit och möte dit och städdagar som är himla viktiga. Men seriöst, om du frågar om du stör 3 på dagen och jag svarar att jag låg och sov.. Tror du då att jag verkligen är rätt person att försöka engagera i föreningen? Räcker inte faktumet att jag frivilligt sover bort dagens enda ljustimmar som bevis på hur slapp, slö och likgiltig jag är? Behövs ytterligare bevis? Kolla ner och se att jag helt avslappnat står på 2 veckor post och fråga sedan dig själv: Är det här en person jag vill ha delaktig, i en för mig, väldigt viktig förening?.. Han frågade om jag hade något jag ville ta upp eller föreslå.
- Jag ska fundera och återkomma på nästa föreningsstämma. Ljög jag och hoppades att det fanns något som hette föreningsstämma. Man vill ju inte framstå som en idiot, även om man står där med typ intorkat sovdregel på kinden. Aja, nog om de.
Möjlighet två när ringklockan skräner är ett par trevligt jehovas vittnen. För det mesta tanter i knälång kjol och bekväma, fotriktiga scholl skor. Här är chansen 50/50 att man öppnar. Man ser de knälånga kjolarna och fotriktiga skorna, man kan skymta en bunt med vakttornet och nästan känna jehovas närvaro men man har inte pratat med någon på hela dagen och är i desperat behov av mänsklig kontakt så i ett ögonblick av svaghet öppnar man dörren.
- God dag, jag hoppas vi inte stör..
Jag har som vanligt precis vaknat och står vid 2 på dagen blek, iklädd pyjamasbyxor, t-shirt och med en toffs på huvudet. Jag ser ut att behöva en mening med livet och Jehova tanterna riktigt myser över att de lyckats hitta en så förtappad själ.
- Närå.. ni stör inte.. säger jag så förtappat som möjligt. Typ "Vad skulle ni störa? Jag ligger ändå bara här och vill dö." Vid det här laget vill de nästan nästan ge varandra en high five.
De berättar att de kommer ifrån en kyrka men säger inte vilken. Namnet Jehovas Vittnen är nog alldeles för starkt förknippat med "Ta inte blod om du behöver - Dö istället" för att verka som speciellt lockande. De undrar om jag någonsin funderat på varför saker händer här i livet och erbjuder mig tidningen. Jag tar den men berättar att jag redan tillhör en annan kyrka, vill inte framstå som en allt för lätt match. Ska de vandra i väg och tro att de värvat mig ska de banneme få kämpa lite också. De undrar vilken..
- Svenska kyrkan.. säger jag
Det gör jag också. Och ibland går jag dit och jag tror faktiskt på gud, helt ärligt.. Men den här "möjligen villigt framtida Jehovas vittne" - charaden kör jag mest för att få höra min egen röst samt lätta upp tristessen lite.
- Okey, men du kan väl ta tidningen i alla fall.. Och ta det här kompendiet också så kan du ju fundera lite.. Du kanske hittar en del svar där i.. säger snälla jehova tanten
- Tack så mycket, det kanske jag gör.. svarar jag och ler tacksamt som för att skänka dem en smula hopp.
- Då kanske vi kommer tillbaka om några veckor och hör vad du tyckte? Föreslår den tystaste av de två.
Jag ler och nickar, säger hejdå och stänger dörren. Sen väntar jag tills jag är säker på att de gått, öppnar dörren och slänger tidningen och kompendiet i soppnedkastet.
Mmm, det var en fin pratstund. Jag längtar nästan tills de kommer tillbaka.
- Jag ska fundera och återkomma på nästa föreningsstämma. Ljög jag och hoppades att det fanns något som hette föreningsstämma. Man vill ju inte framstå som en idiot, även om man står där med typ intorkat sovdregel på kinden. Aja, nog om de.
Möjlighet två när ringklockan skräner är ett par trevligt jehovas vittnen. För det mesta tanter i knälång kjol och bekväma, fotriktiga scholl skor. Här är chansen 50/50 att man öppnar. Man ser de knälånga kjolarna och fotriktiga skorna, man kan skymta en bunt med vakttornet och nästan känna jehovas närvaro men man har inte pratat med någon på hela dagen och är i desperat behov av mänsklig kontakt så i ett ögonblick av svaghet öppnar man dörren.
- God dag, jag hoppas vi inte stör..
Jag har som vanligt precis vaknat och står vid 2 på dagen blek, iklädd pyjamasbyxor, t-shirt och med en toffs på huvudet. Jag ser ut att behöva en mening med livet och Jehova tanterna riktigt myser över att de lyckats hitta en så förtappad själ.
- Närå.. ni stör inte.. säger jag så förtappat som möjligt. Typ "Vad skulle ni störa? Jag ligger ändå bara här och vill dö." Vid det här laget vill de nästan nästan ge varandra en high five.
De berättar att de kommer ifrån en kyrka men säger inte vilken. Namnet Jehovas Vittnen är nog alldeles för starkt förknippat med "Ta inte blod om du behöver - Dö istället" för att verka som speciellt lockande. De undrar om jag någonsin funderat på varför saker händer här i livet och erbjuder mig tidningen. Jag tar den men berättar att jag redan tillhör en annan kyrka, vill inte framstå som en allt för lätt match. Ska de vandra i väg och tro att de värvat mig ska de banneme få kämpa lite också. De undrar vilken..
- Svenska kyrkan.. säger jag
Det gör jag också. Och ibland går jag dit och jag tror faktiskt på gud, helt ärligt.. Men den här "möjligen villigt framtida Jehovas vittne" - charaden kör jag mest för att få höra min egen röst samt lätta upp tristessen lite.
- Okey, men du kan väl ta tidningen i alla fall.. Och ta det här kompendiet också så kan du ju fundera lite.. Du kanske hittar en del svar där i.. säger snälla jehova tanten
- Tack så mycket, det kanske jag gör.. svarar jag och ler tacksamt som för att skänka dem en smula hopp.
- Då kanske vi kommer tillbaka om några veckor och hör vad du tyckte? Föreslår den tystaste av de två.
Jag ler och nickar, säger hejdå och stänger dörren. Sen väntar jag tills jag är säker på att de gått, öppnar dörren och slänger tidningen och kompendiet i soppnedkastet.
Mmm, det var en fin pratstund. Jag längtar nästan tills de kommer tillbaka.
Kommentarer
Trackback
