Gr8..
Men jag är seriöst as gullig i min nya outfit och det är väl egentligen det som räknas...
Ps. Om detta blir mitt sista inlägg på ett tag beror det antagligen på att Telia stängt av mitt bredband.
Den snälla Jehova tanten
- Jag ska fundera och återkomma på nästa föreningsstämma. Ljög jag och hoppades att det fanns något som hette föreningsstämma. Man vill ju inte framstå som en idiot, även om man står där med typ intorkat sovdregel på kinden. Aja, nog om de.
Möjlighet två när ringklockan skräner är ett par trevligt jehovas vittnen. För det mesta tanter i knälång kjol och bekväma, fotriktiga scholl skor. Här är chansen 50/50 att man öppnar. Man ser de knälånga kjolarna och fotriktiga skorna, man kan skymta en bunt med vakttornet och nästan känna jehovas närvaro men man har inte pratat med någon på hela dagen och är i desperat behov av mänsklig kontakt så i ett ögonblick av svaghet öppnar man dörren.
- God dag, jag hoppas vi inte stör..
Jag har som vanligt precis vaknat och står vid 2 på dagen blek, iklädd pyjamasbyxor, t-shirt och med en toffs på huvudet. Jag ser ut att behöva en mening med livet och Jehova tanterna riktigt myser över att de lyckats hitta en så förtappad själ.
- Närå.. ni stör inte.. säger jag så förtappat som möjligt. Typ "Vad skulle ni störa? Jag ligger ändå bara här och vill dö." Vid det här laget vill de nästan nästan ge varandra en high five.
De berättar att de kommer ifrån en kyrka men säger inte vilken. Namnet Jehovas Vittnen är nog alldeles för starkt förknippat med "Ta inte blod om du behöver - Dö istället" för att verka som speciellt lockande. De undrar om jag någonsin funderat på varför saker händer här i livet och erbjuder mig tidningen. Jag tar den men berättar att jag redan tillhör en annan kyrka, vill inte framstå som en allt för lätt match. Ska de vandra i väg och tro att de värvat mig ska de banneme få kämpa lite också. De undrar vilken..
- Svenska kyrkan.. säger jag
Det gör jag också. Och ibland går jag dit och jag tror faktiskt på gud, helt ärligt.. Men den här "möjligen villigt framtida Jehovas vittne" - charaden kör jag mest för att få höra min egen röst samt lätta upp tristessen lite.
- Okey, men du kan väl ta tidningen i alla fall.. Och ta det här kompendiet också så kan du ju fundera lite.. Du kanske hittar en del svar där i.. säger snälla jehova tanten
- Tack så mycket, det kanske jag gör.. svarar jag och ler tacksamt som för att skänka dem en smula hopp.
- Då kanske vi kommer tillbaka om några veckor och hör vad du tyckte? Föreslår den tystaste av de två.
Jag ler och nickar, säger hejdå och stänger dörren. Sen väntar jag tills jag är säker på att de gått, öppnar dörren och slänger tidningen och kompendiet i soppnedkastet.
Mmm, det var en fin pratstund. Jag längtar nästan tills de kommer tillbaka.
Om litteratur och gratis grejer.
Jag gillar faktabaserade artiklar, riktiga livsöden, real life stories liksom. Och det kan man ju faktiskt hitta i både cosmo, solo och kanske frida.. men nu tänkte jag mindre på "Jag träffade Costas på Kreta, han var livvakt och såg ut som en grekisk gud, Vi hade passionerat sex på stranden, i solnedgången. Jag fick inte hans nummer men däremot klamydia" och mer på typ "Micke väger 280 kilo och äter ihjäl sig", Isabella är 16 och ensamstående tvåbarnsmamma", "Theresa lider av en ovanlig sjukdom - hennes högra ben slutar aldrig att växa"... Livet här i skokartongen med utmaxat konto och fiskpinnemiddagar känns nämligen lite bättre när jag tänker på att mina fettveck inte behöver talkas, att jag inte har två födelseattest stämplade fader okänd eller ett enormt högerben...
Aaa nu kom jag av mig för en kille som hette Johan ringde precis från något underklädesföretag och ville skicka mig två exemplar av deras kantfria trosor, självklart helt utan kostnad och utan några som helst förpliktelser... Jo men säkert.. Alla vet ju att tar man emot gratis produkter är det som att sälja sin själ till satan. Man tvingas köpa kantfria trosor tills de kommer ut ur öronen på en och det är lättare att bestiga Mount everest utan syrgas än att försöka få tag på kundtjänst och säga upp avtalet. Skulle man dock lyckas få tag på nån stackare som var ny på jobbet och missat den strika policyn att man ALDRIG någonsin svarar på kundsamtal finns det säkert en bindningstid på 5 år som slutligen resulterar i att man går personlig konkurrs alternativt tvingas starta ett eget företag som säljer kantfria trosor bara för att få det hela att gå runt.
Jag tackade för erbjudandet men sa att jag trivs bäst i trosor med kant.
Yes! Jag luktar inte kräks eller år av ingrodd smuts..
På grund av mystika omständigheter så hamnade jag och en vän på Kvarnen igår kväll. Allt var bra och vi var vid gott humör, så gott humör att vi till och med dansade till Adam Tensta. Avsaknaden på tjejer utan grönt hår och palestinasjal kombinerat med det blixtrande ljuset samt faktumet att hela haket osade sprit gjorde tydligen att jag framstod som himla attraktiv, främst i ögonen på ett gäng araber med noppade ögonbryn och några import gambianer i typ fubu jeans och wu tang clan tröjor. Jag drog någon av mina vanliga "Sorry, jag är gift och har barn", "Tyvärr, jag lämnar landet imorgon" alternativt när det inte funkar "Jag bär på en dödlig sjukdom". Svenskan var dock inte import gambianerna starka sida och i mörkret lyste endast deras ögonvitor frågande mot mig. "Sorry, only speak swedish" sa jag och förflyttade mig till andra sidan rummet men där fanns såklart nästa fylle Don Juan. Den här gången i form av någon lång smal kille från typ Togo och finland (baserar ej den rasbeskrivningen på fakta men 80% av alla mulatter har ju finsk mamma så varför inte?) Hur som helst, super charmigt började han skrika "allå! allå!" och "hörru bruden!" efter mig och vilken kvinna faller inte som en fura för sånna silkeslena ord? Aaa, inte jag i alla fall. Jag ignorerade honom och i ren desperation erbjöd han sig att bjuda på en drink. "Nej tack" - Sa jag. "Jag är inte så himla sugen på rohypnol blandat med vatten" - Tänkte jag.
10 minuter senare hade som tur var han och den blonda tjejen i grönt linne, som stödde sig på folk för att kunna stå, hittat varandra. De stod ogenerat och tog på varandra och hade sig och jag var glad för deras skull. Han ville ligga och hon såg ut att vilja dela ut ett ligg. Perfekt kombination. Dock rann hennes xider igenom kroppen lite väl snabbt och hon blev tvungen att springa på toaletten. 30 sekunder senare kände jag någon dra frenetiskt i min tröja. Det var den togofinska charmören som blivit otålig i sin väntan på den viglande blondisen. Jag blev irriterad, man drar inte i okända människors kläder.
- Ursäkta, varför drar du i min tröja? Sa jag och drog mig loss.
Sen kom den, antagligen den sämsta (och kanske enda..) raggningsreplik jag kommer höra 2008.
- Asso.. Lyssna.. Du ser bra ut, du luktar gott.. och jag vill ha dig. Kom!
Jag vet inte vad som var mest skrattretande, att han seriöst trodde att jag skulle slänga mig i hans armar och slicka honom i örat som blondinen bara för att han sa "Kom" som om jag vore någon jevla hund eller faktumet att killens typ enda kriterie för att "vilja ha" någon var att man skulle lukta gott.. Och det var inte direkt som att han hade haft tillfälle att lukta på mig. Han hade stått nån halvmeter bort, i ett rum fullt med andra människor, och det var ungefär det närmaste han kommit så aaa, han kunde väl kanske känna att jag inte luktade spya lr liknande men det var väl också ungefär allt han kunnat uppta av min doft. Med andra ord, hans enda kriterie för att vilja släpa hem någon var att personen inte luktade kräks.. Nää, inte ens det förresten.. för efter att jag förklarat att jag i min tur tyckte han luktade stekflott så drog han med blondinen och hon hade varit på toaletten misstänksamt länge... Spylänge.
Syns det inte.. så smittar det ändå!
Jag väl medveten om att herpes eller, lite finare och mindre skrämmande sagt, förkylningsblåsor är en mer än vanlig åkomma i dagens samhälle, där alla tycks dela saliv med alla, och det är väl bara att acceptera att ca 75 % av befolkningen glider runt med ett återaktiverande, besvärligt virus i kroppen. Jag har för övrigt uppfattat det som att majoriteten inte ens vet om att de har herpes, det bara ligger och gror i kroppen och har man otur så står man där en vacker dag med ett vidrigt blåsigt sår medan vissa aldrig någonsin märker av det utan bara går runt och smittar andra som i sin tur kanske är en av de olyckliga som faktiskt får symptom. Därför kanske det är svårt att undvika och därför är spridningen stor men ffs* har du till och med gått och köp ett plåster för att göra såren osynliga så är du nog ganska medveten om att de återkommande blåsorna på din mun inte är ett resultat av att du ständigt dricker för varmt kaffe!
Sammanfattat - Omoralisk reklam. Vad kommer härnäst? Ett puder man kan använda för att dölja typ syfilis sår eller könsvårtor eller liknande och sedan ha fritt sex? - "Syns det inte så finns det inte - ligg". En gas mammor kan pumpa i sina ungar för att dölja att de fått kikhosta så att de kan lämna dem på dagis? "Om det inte hörs - varför vabba?".
Fy.
*For fuck sake
Är det där mina trosor?
I och med min nyfunna status som student, som inte ännu börjat studera med i god tid gått ner till att endast jobba extra, har jag helt plötsligt ett överflöd av fritid som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av. Jag skulle kunna fortsätta med att sova till 2 på dagarna men tror det skulle bli himla jobbigt att ställa om och börja gå upp vid 7 när studierna väl tar fart den 21 januari. Därför försöker jag fylla mina dagar med ärenden och nyttiga aktiviteter som jag annars inte kommer mig för. Igår sov jag visserligen till strax efter 1 men sedan tog jag en promenad till gymmet, tränade och promenerade hem. För att väga upp liksom. Idag hade jag bokat tvättstugan 7 - 13. Nackdelen med ett sådant långt tvättpass är att man inte bryr sig om att faktiskt börja tvätta klockan 7. Tror jag slängde in de första trasorna i maskinen runt halv 10. Vid 20 över var det dags att gå ner för att tumla och det var då jag såg dem... Mina ljusblå mormorstrosor i storlek 40 som jag letat efter i veckor. De låg på en hylla i tumlarrummet tillsammans med ett gäng kvar glömda sockor (som jag också misstänker en gång i tiden tillhört mig) Problemet var nu följande: Mina bekväma sovtrosor kunde helt enkelt inte få följa med mig hem igen, trots att vi återförenats. Det kändes tungt att lämna dem där på hyllan men vem vet vad de utsatts för under veckorna då vi varit skilda? Tänk om de råkat tvättats med Sanna "woohoow, festa, supa, strula" Erikssons äckliga troser hon inte haft tillfälle att byta på 3 dagar för att hon varit så upptagen med att gå från fest till fest, från kille till kille. Eller tänk om typ Leif-Bertil Nyström som aaaldrig tvättar sina ingrodda arbetskläder äntligen gjort slag i saken precis när mina stackars urtvättade storlek 40 legat där? Och vilka händer har sedan transporterat dem från tvättmaskinen till hyllan? Hade de tumlats med främmande sängkläder och handdukar? Vem vet vad folk gör med sina sängkläder och handdukar?!
Det fanns liksom inga alternativ, jag hade kunnat tvätta dem 10 gånger i klorin och fortfarnade inte vågat använda dem. Så här i efterhand känns det som att jag borde ha slängt dem i papperskorgen och inte låtit dem ligga kvar på hyllan sådär helt exponerade för allmänheten men hade jag rört dem, känt det mjuka tyget mot min hand hade jag nog aldrig kunnat släppa dem... Jag hoppas att de är borta nästa gång jag ska tvätta, dvs att någon självutnämnd tvättstugeväktare ska ha slängt dem, inte att någon plockat med sig dem hem.
Över och Ut
- Hääluu.. Vill du kummma, drika kaffe?
Satt på tunnelbanan på väg hem ifrån jobbet igår kväll. Hade av ren lathet bytt bort min 6.30 - 14.00 tid mot en 13:00 - 22.00 tid vilket jag bittert ångrade kring ca 13:01. Hur som helst, sitter på tunnelbanan och mittemot mig, fast på andra sidan, sitter en tjock, halvt flintskallig arabman. Han tittar på mig, jag tittar bort. Han fortsätter titta på mig och jag ger honom min "blunda hårt - se besvärad ut - och titta bort"- min. Han fortsätter titta på mig. Jag ger honom min "höja på ögonbrynen - öppna munnen som om jag vill säga Vad? - och skaka på huvudet"- min. Han fortsätter glo och har nu till och med fräckheten att le mot mig så efter att ha förbrukat alla mina bästa miner ger jag upp och tittar ut genom fönstret istället. Han speglas i bakgrunden och jag kan se att han fortfarnade stirrar. Vi går av tåget på samma station och han går alldeles precis bakom mig så jag tar en annan väg och krånglar mig kring halva området istället. Inte direkt för att jag tror att han ska försöka överfalla mig eller så utan främst för äcklet säkert tror att vi fått någon slags kontakt och kommer göra ett försök till konversation om vi ska fortsätta längs samma gata. Det skulle ju liksom inte vara första gången en 50+ Omar al fahari misstolkat ens väldigt tydligt irriterade blick och frågat om man vill följa med och dricka kaffe.
Fattar inte hur man tänker när man som 55åring, med tydlig flintfläck och överviktigt, seriöst försöker ragga på en ung tjej, som helt avsaknar tecken på att vara en crackhoe - för det är väl typ det tillstånd som krävs för att en 20 åring frivilligt ska hoppa i säng med någon mer än dubbelt så gammal, med bristande hygien och nötter mellan tänderna. Inte ens en vanlig rå slampa skulle komma på tanken att hoppa lite i sänghalmen med Delbri Mohammed, 47 som hon nyss träffat på busshållplatsen. Hon skulle inte ens tacka ja till det påstådda kaffet. Men okey, låt oss säga att min nisch faktiskt är att ligga med medelålders, vitlöksluktande arabmän... Tror du inte då, Delbri, att jag redan skulle ha en så lång kö med aspiranter utanför min dörr att din tur antagligen inte skulle infalla förrän tidigast någon gång runt år 2030? Med det här försöker jag inte på ett diskret sätt skryta med hur otroligt het jag är (Ville jag göra det skulle jag bara sätta ut en bild...höhö) utan snarare skryta med hur otroligt ohett det är med gamla yäännimän, omringade av en aura av krydd och svettlukt, som raggar på småtjejer medan Fatma och barnen sitter hemma, inlåsta i vardagsrummet.
Ps. Bespara er kommentarer som typ, "man kan inte dra alla över en kant", "min pappa/morbror/farbror skulle aldrig göra sådär" etc för detta inlägg är nämligen dedikerat till dem som GÖR DET. Med andra ord behöver inte dom som inte raggar på småtjejer och håller Fatma inlåst känna sig träffade eller stötta.
Det är fult att ljuga..
Jag ljuger. Tex. när jag ska berätta för någon om min jobbiga morgon då både pålägg och mjölk var slut så drar jag till med att även smöret vara slut. Bara för att krydda liksom. Jag kunde ju egentligen druckit tea utan mjölk och ätit macka med bara smör men spär jag på och säger att smöret också var slut då tror jag liksom att personen verkligen ska förstå hur jobbigt det kändes. Nåt mer spännande än sånt har jag inte att ljuga om men det har andra.. Det kanske iofs säger mer om mig än dem..
Summan av kardemumman är iallafall attt jag sakta men säkert börjat tro att alla ljuger, om allting, hela tiden. Funderar seriöst på att säga upp mitt kabelabonnemang för lögnerna i de svartvita filmerna och typ Utbildningsradion på 1:an och 2:an kan jag leva med. De kommer inte förvandla mig inte till ett paranoit psykfall. Får dock se upp med 4:ans infekterade dagsåpor. Vore rätt synd om det i slutänden är typ intrigerna i hem till gården som sätter standaren för mina framtida mänskligarelationer.
Här under har jag infogat ett praktexempel på att man inte ens litar på sina närmaste vänner, i detta fall är jag den misstänka skurken i dramat:
säger:
kollar du inte ens mot datorn.. eller är det så att du ser att det är jag och så ignorerar du det?
Jag satt oskyldigt och kollade på Tv utan att vrida mig i en onaturlig vinkel och kunde därmed inte se dataskärmen. Ändå misstänker min kära kamrat, som jag känt sedan innan buffaloskor var moderna, att jag ignorerar henne och jag hade, i ärlighetens namn, utan problem kunnat anta samma sak om henne.
Jag vill kunna lita folk utan att framstå som blåögd, jag vill kunna tro att det folk säger är sant och att löften inte kommer brytas.. Låter himla rättfärdigt men om ni lovar att inte ljuga för mig så lovar jag att sluta krydda mina historier med chilipeppar..
Its tu lejt tu apålodjajs
Ja, ja ja... Jag vet att det är fult att ljuga. Jag är till och med en sån där som tycker om att uppmärksamma andra på att det är fult att ljuga.. Det blev inga 5 inlägg igår, det blev ett. Ett ynka inlägg. Kan finnas två möjliga anledningar till att det utföll sig på det viset.
Alternativ 1: Jag är en super viktig person med ett rikt socialt och kulturellt liv och hann helt enkelt inte uppdatera mellan aktiviteterna som liksom bara avbytte varandra en efter en fram till att jag var så trött att jag däckade på sängen, helt utmattad av hur hela världen tycktes vilja ha mitt sällskap i rolighet efter rolighet.
Alternativ 2: I brist på annat har jag börjat sova till ca 2 på dagen och efter gymbesöket var det i stort sätt redan kväll. Därav placerade jag mig i soffan när jag åt min middag, bestående av fiskpinnar och pulvermos, för att sedan fastna framför en brittisk dramaserie i 4 delar där en av birollerna är en lärarinna som ligger med sin elev... himla spännande..
Ska inte avslöja vilken av anledningarna som fick mig att bryta mitt löfte..
(Del 3 - 4 går ikväll 21:00 på kanal 5.)
Inlägg 1
Jag rekommenderar alla som gymmar att skaffa en liten gapig latinamerikan, dominikan eller liknande.. alternativt om ni inte hittar någon kan ni ladda ner Tito El bambinos senaste album Top of the line.
För att detta inte ska bli någon jobbig interngrej mellan mig och typ min enda bloggläsare som också känner till Tito bifogar jag här adressen till den officiella hemsidan:
http://www.titoelbambinoonline.com/portal/hgxpp001.aspx?39,1,3
Ps. Just Tito är inte tjock, han är väldigt smal. Men jag vill att ni tänker en liten tjock man, finns ju liksom inget mer triggande än att en tjockis skriker att man ska skynda på. Ds.
Jag simmar i stimm.
Jag är ingen bra bloggare. En dedikerad bloggare förväntas uppdatera ca 5 gånger om dagen. Det är, med lite tur, lika många gånger som jag uppdaterar på en månad. Mina trogna bloggläsare tycks bli allt färre och jag har full förståelse för detta. Jag vet att ni kommer lämna mig helt och hållet om jag fortsätter såhär. Ni kommer hitta en annan blogg, av någon annan bitter ung dam som lever på kredit och river sig på knäckebrödssmulor när hon vänder sig i sängen.
Det är så himla typiskt mig, tappar hela skrivarandan i ungefär samma veva som jag får veta att jag kommit in på mitt efterlängtade journalistprogram med den härligt okonkreta inriktningen idehistoria... Jag vet inte vad idehistoria är. Det var mitt andra handsval efter etnologi. Jag vet inte vad etnologi är heller. Jag kollade förra årets statistik och satte det som var mest populärt då som första handsval på min sökning. Religionsvetenskap var minst eftertraktat så det satte jag som sista val... Religionsvetenskap vet jag vad det är. Religion var mitt favorit ämne i gymnasiet. Ibland googlar jag på olika religioner bara för att jag tycker det är intressant att läsa om. Artiklar om sekter är det bästa jag vet. Jag följde den ryskasekten som lever i en grotta i väntan på domedagen tills de slutade rapportera om den. (Nån som vet om de kommit upp till ytan än?)
Ändå satte jag etnologi som första handsval, Idehistoria som andra, vanlig tråkig historia som trea och Religionskunskap allra sista. Alltihop baserat på 2006års statistik.
Om jag var ett djur skulle jag alltså vara en fisk som simmar i stimm, bara simmar på även om jag ser att alla andra i stimmet är på väg in i hajens mun. Om alla andra hoppade från en bro skulle jag också göra det... Eller a nää det skulle jag väl inte. Jag skulle hitta nya vänner som ville göra något mindre drastiskt och göra som dem istället, men i alla fall.
Ska söka på Idehistoria på Wikipedia nu och imorgon ska jag uppdatera denna blogg minst 5 gånger.
Heis.
Happy fecking new year!
Året kommer fortsätta som det börjar... Hoit bra, så mitt 2008 kommer alltså till stor del bestå av att svettluktande serber hänger över mig och försöker övertala mig att det är okey och dra kokain? As kul...
Nyår är överskattat. Jag är hemma nu, nykter. Har duschat av mig all astma framkallande röklukt som gjort att jag stått och hostat på en iskall balkong större delen av kvällen. Ska äta nudlar... Så vill jag att året ska fortsätta. Mysigt, hemma i skokartongen med budgetvänliga märkesvaror, tex. Roka nudlar och Premier fanta, som sällskap.
