En liten gubb-bebis..
Idag vare inge vidare och gå till jobbet men en sak förgyllde dock min dag. En liten sur gubbliknade bebis. Han var precis en sån där som jag skulle vilja ha. För det första hade han oranget hår - precis som mitt, och för det andra var det tunt - precis som mitt. Han hängde slött på sin mammas arm och såg typ ut som att han aldrig varit så uttråkad i hela sitt liv, ungefär så kände jag också.. fast jag hade ingen arm och hänga slött på. Satt typ lite slött me dålig hållning på stolen istället. Han tittade med ointresserad blick på mig och jag vinkade lite, fullt medveten om att gubb-bebisen skulle ignorera mig.. de gjorde han också. Ett sånt intelligent litet barn som vägrar låta sig roas av nått så banalt som en vinkning. De ju faktiskt en sån man egentligen vill ha. Inte någon överentusiastisk solstråle som bryter ut i vild skratt-attack bara för att man säger "tittut" en gång eller två. En sur liten gubb-bebis ger mer utmaning, man blir nästa tvungen och ligga vaken om nätterna för att fundera på roliga saker man kan göra. Tänk va nöjd, nästan självbelåten man kommer känna sig när man väl lyckats underhålla honom.. Jag vill känna mig så nöjd. Jag vill ha en sur ointresserad gubb-bebis som hänger slött.
